lördag 28 mars 2009

Potatisracet har börjat




När jag precis hade köpt det lilla fiskartorpet på Västkusten startade grannen och jag en potatistävling. Jag var fullständig nybörjare, uppvuxen i ett sjuvåningshus. Han var uppvuxen i byn med anor från åtminstone 1600-talet, och hans far hade drivit professionella potatisodlingar vid sidan av fisket.


För grannens familj hade det alltid varit en sport att få potatisen klar till midsommar. Men grannen var på väg att bli gammal. Han hade tappat sin gnista. De senaste åren hade han lagt av med odlingen och börjat köpa potatisen i affären.


Jag fick fart på honom igen, avslöjade hans barn. Han satte igång odlingarna igen. Vi körde ett race. Först till midsommar vinner.

Och faktiskt. Det hände att jag vann vissa år. Jag körde nämligen med moderna metoder, som fiberduk, och jag groddade potatisen i veckor i förväg i äggkartonger. Och hans odling drabbades av någon svår sjukdom ett år, så att hela skörden misslyckades. (Antagligen berodde det på gamla smittämnen som fanns kvar i jorden sedan proffsodlingarna, och även på den fuktiga miljön på Västkusten.)


Numera förespråkar trädgårdsproffsen att man lägger potatisen på lite jord, så går det ännu fortare än i äggkartonger.

Nu ska vi köra en tävling: potatissort mot potatissort, förodlingsmetod mot förodlingsmetod, odlare mot odlare.


I mitt fönster står nu två sorter på förgroning: jättetidiga Marine och ganska tidiga Amandine. De flesta potatisarna står i äggkartonger. Men några Marine har jag ställt i små krukor med jord. (Det är visserligen lättare att bara lägga dem i en flat låda med jord, men jag hade ingen lämplig låda och det handlar om så få potatisar.)


Några av Grönsaksbloggarens adepter ska få några potatisar för att delta i experimentet. Messerschmitt ska få två eller möjligen fyra äggkartongs-Amandine, två äggkartongs-Marine och två jord-Marine, tror jag. (Hon klagar över att hon får så få potatisar, men det beror på att hon har grävt upp ett sådant litet land.)


Sedan ska vi minsann se om hon hinner skörda till midsommar.


Vi ska också få se om jordmetoden verkligen är så mycket bättre än äggkartongsmetoden.

Radhus-A kan få ett par Amandine och Marine om hon lovar att testa hinkmetoden på den pyttelilla radhustomten. Den funkar så här:


Man borrar några hål i botten på en hink för dräneringens skull. Bottnar med cirka tio centimeter jord. Lägger i potatisarna, cirka 3 per hink. Täcker med fem centimeter jord. Och när bladen tittar upp lägger man på fem centimeter till. Och det håller man på med tills man når spannens överkant.


Enligt teorin ska spannen då bli full med potatis. Och den ska bli färdig mycket snabbt, eftersom jorden i spannen blir varmare än nere i marken.


Vem vinner? Messerschmitt i Roslagen, Radhus-A i sin Stockholmsförort, eller jag, som numera ska odla mitt i Sörmland? Eller Y på Västkusten, som bor i odlingszon 2? Eller rent av någon idag okänd läsare av denna blogg?


Och är det verkligen värt att anstränga sig och lägga potatisar på jord?

Tävlingen har börjat.

En (halv) dag på trädgårdsmässan

Ute sved kalla vindar och snön yrde i luften.

Men inne på trädgårdsmässan var det varmt och vårligt. Stora mängder utplanterat grönt, massor av blommor, en hel del grönsaker och några djur.

Jag tillbringade nästan fyra timmar på Nordiska trädgårdar i Älvsjö. Efteråt var jag helt utmattad och undersidan på fötterna värkte.

Det var ändå värt besväret.

Här kommer ett axplock av mina upplevelser:

Jag började i hallen där de mer ideella organisationerna höll till. Först besökte jag Naturskyddsföreningens bås. Jag fick en gratis fröpåse med ängsblommor och åkerogräs som humlor gillar. Det fanns också fladdermusholkar, fågelholkar och flera böcker om hur man ska få olika arter att trivas på sin trädgård.

På order av en arbetskamrat frågade jag efter "nyckelpigebon". Sådana lanseras av flotta trädgårdsaffärer och tv-program. Men insektsexperterna på Naturskyddsföreningen bara skrattade åt frågan. Möjligen kan man bygga små bon åt solitära humlor av vasstrån. Men nyckelpigorna klarar sig själva.

De rekommenderade i stället boken Vilda grannar. Där kan man lära sig mycket om man bygger upp en biologisk mångfald i trädgården i stället för att spruta med en massa gifter.

Sedan tittade jag in hos Förbunder Organisk-Biologisk odling, Fobo och småpratade lite med deras representant. De förespråkar starkt att man ska arbeta med marktäckning i stället för att gräva i jorden. Den metoden försöker jag ta till mig och sprida här på bloggen. (Mer följer inom närmaste dagarna.)

Men, i likhet med de biodynamiska odlarna, har Fobo långtgående teorer om vilka grödor som passar ihop med vilka. Det är väldigt begränsande, för samtidigt ska man ju tänka på vilka växter som passar i de olika skiftena i växelbruket.

Mannen från Fobo medgav att de här samodlingsförslagen inte är helt baserade på vetenskap.

Sedan svischade Lena Israelsson förbi, Sveriges kanske främsta trädgårdssjournalist med inriktning bland annat på grönsaksodling. Hon tyckte inte heller att samodling var någon stor grej.

I föreningen Svensk trädgård alldeles intill stod Sverige kanske näst bäste trädgårdsskribent med inriktning på grönsaker, Åke Truedsson, och talade i en mikrofon.

Men jag gick vidare. Strök förbi Koloniträdgårdsförbundet och de hade som vanligt en av de vackraste montrarna på hela mässan. Både grönsaker och fina vårblommor.

Småpratade lite med Svenska botaniska föreningen, med vilka jag ska åka på en resa i juni till Rumäniens slåtterängar.

Vid Biodlarna blev det ett långt besök. Där fick vi utförliga instruktioner om hur man ska starta sitt första bisamhälle. Det kan bli mellan noll och hundra kilo honung, beroende på omständigheterna. De varnade för ljunghonung, för den är så seg att den blir svår att slunga. Men skogsmarker är jättebra, tydligen, så det låter ju lovande för oss.

I den mer kommersiellt inriktade hallen koncentrerade jag mig på att köpa saker som annars kan vara krångliga att få tag på.

Det fanns två försäljare av sättpotatis: både Stubbetorp och Larsviken var där. Efter en hel del jämförande bestämde jag mig för att köpa av Stubbetorp. Det blev två sorter: mycket tidiga Maxime och ganska tidiga Amandine.

Larsviken hade ännu större utbud av olika sorter, bland annat många sorter från Irland, Skottland och England. De har också fördelen att de har postorderförsäljning på internet till privatpersoner. Sorten Orla verkar intressant, den ska vara allra mest resistent mot bladmögel.

Värends bär & trädgård säljer främst fröer från Nelsons, plus en hel del plantor och ympkvistar. Där köpte jag gul och röd sättlök och tolv knölar av jordärtskocka, sorten Bianca som påstås ska blomma vackert förutom att knölarna går att äta.

Hos Rara växter lyckades jag för en gångs skulle besinna mig och köpte bara en liten påse frö: vilda, blålila luktärter. De har den allra bästa doften.

Hos Runåbergs fröer frågade jag när de restförda produkterna i min beställning kommer. De ska vara framme inom kort, försäkrade de. I väntan på dem köpte jag en krukmakare, så att jag ska kunna tillverka mina egna såkrukor av tidningspapper. Tanken är att det ska bli billigare och miljövänligare på sikt.

Grannen Örtagården hade väldigt många intressanta sorter av chilipeppar, men där lyckades jag behärska mig och avstod helt.

Inte heller hos Impecta fröer köpte jag något. Men jag tog deras fylliga katalog.

Hos Sinclairsholms stod jag länge och dreglade över de stora fina sparrisplantorna. Men försäljarna och jag enades om att det är mer praktiskt att köpa senare i vår via postorder. De saluför plantorna fram till slutet av maj.

Flera företag hade intressanta alternativ för mulltoaletter och urinseparering. Min plan är att använda utspädd urin som gödsel till en del av grönsakerna.

Det fanns också ett stort utbud av gräsklippare, många väldigt stora och några helt monstruösa. Värst var den stora rosafärgade traktorklipparen, som skulle vara särskilt avpassad för damer.

Både Stiga och Klippo hade även fullt av små gräsklippare för barn, så att de ska indoktrineras in i gräsklippningen från späda år.

Men barnen verkade mycket mer uppskatta de tre små lammen, som stod med sin fårmamma i en pytteliten hage. Det var bedårande sött att se när barnen klappade lammen.

Det fanns även ett stånd med koi-karpar. De var vackra och lustiga att se på, men jag som är lite matfixerad retar mig på att det bara finns prydnadskarpar att köpa i Sverige, och inte karpar som är till för att odla och äta. Det var ju en stor produkt ändå upp i Mälardalen till för något hundratal år sedan.

Och karpar hör till det mest miljövänliga man kan äta i dessa utfiskningens dagar, eftersom de är vegetarianer.

Jag träffade även bekanta bloggaren Kinna. Hon och hennes mor har hyrt ett helt stånd för att lansera sin nya bok I mormors skafferi. Den innehåller tre generationers familjerecept, framför allt om hur man tillvaratar olika grönsaker, bär och frukter.

Familjen har fotograferat, skrivit, formgett och givit ut boken själva på eget förlag. En imponerande insats, och många trevliga recept att lära av.

En häpnadsväckande stor andel av de kommersiella stånden saluförde produkter som skulle döda mördarsniglar och skrämma rådjur. Jag kan inte bedöma hur effektiva och säkra dessa produkter är.

Men Biobasic verkar professionella. Det är den svenska grenen av ett internationellt företag som saluför framför allt biologiska bekämpningsmedel.

Ja, det var visserligen ett långt inlägg men ändå bara ett litet axplock. Kanske fem procent av stånden på denna gigantiska mässa, som fortsätter till klockan 18 på söndag.

onsdag 25 mars 2009

En mässa för oss

Och i morgon börjar trädgårdsmässan. Den pågår till och med söndag.

Vi ses där, eller?

Rapport följer inom kort.

tisdag 24 mars 2009

Obama startar köksträdgård

Kampanjen lyckades! Det blir en köksträdgård i Vita huset. Hela familjen Obama ska vara delaktig. Det blir till och med ett par bikupor, som ska skötas av en av Vita husets anställda.

När får vi se en motsvarande rikstäppa i Sverige?

Fredrik och Filippa Reinfält kan tyvärr inte sköta den. De är ju tvångsevakuerade från förorten till Sagerska palatsen av säkerhetsskäl.

Det får bli någon i kungafamiljen. De har ju finfina marker därute på Drottningholm. Odlingszon 2, extra bra i södersluttningar ner mot Mälaren.

Blir det Silvia? Kanske inte så realistiskt. Vi får hoppas på Victoria och Daniel. De är unga och verkar driftiga. Daniel kan ju rådfråga Lars Krantz, den skickliga trädgårdsmästaren som byggde upp Rosendals trädgårdar och numera håller till på Wijs trädgård i Ockelbo.

söndag 22 mars 2009

Ils sont arrivé (primörerna alltså)


Tjälen är på väg att gå ur marken. Primörsäsongen startar för år 2009.

Det finns folk som kallar mars för en nödmånad, men det tycker jag är en negativ hållning. Varje tid har sina primörer, bara man är uppmärksam.

Eftersom det här är en grönsaksblogg håller vi oss till växterna, och hoppar över musslor, ostron, pilgrimsmusslor, kattfisk och andra sjödjur som är allra bäst just nu i mars månad.

I går såg jag de allra första små nässeltopparna spira i en rabatt i söderläge. Om en till två veckor har de vuxit till sig så mycket att nässelsoppan kan stå på bordet.

I väntan på de gröna nässlorna har två rotsaker prime time precis nu - när tjälen går ur jorden och de är fysiskt möjliga att gräva upp:

Jordärtskockor och palsternackor.

Palsternackor som har stått kvar i jorden över vintern är sötare och godare än någonsin. Man måste ta dem innan de sätter igång att skicka upp nya skott. Jag föreslår ugnsbakning. Eller möjligen palsternackmos, uppblandat med lite mjölig potatis.

Jordärtskockor är ännu mer av en delikatess. De kan vara lite trådigare nu på vårkanten än de var i höstas. Därför är det bra med rätter där de är finfördelade.

Man kan till exempel göra soppa med kokta, finmixade jordärtskockor, lite fin hönsbuljong och en skvätt grädde. En liten frasig, stekt abborrfilé på toppen ger konsistens, protein och en fin brytning.

lördag 21 mars 2009

Potatisdags

Nu börjar det bli dags att förgro potatis.

När man förgror potatis väcker man den ur vinterdvalan redan nu: fem, sex veckor innan den ska ner i jorden. Tanken är att den ska bli klar fortare på det viset.

Man kan antingen göra på det gamla sättet, och bara sätta några potatisar i äggkartonger och låta dem stå ljust men inte soligt.

Det nya sättet är att lägga dem på lite jord. Då utvecklar knölarna både rötter och groddar och växer jättesnabbt när de kommer i jorden.

Det finns två goda skäl att snabba på potatisodlingen. Det ena skälet är att det är trevligt med egen potatis redan i juni, exempelvis till midsommar.

Men det viktigaste skälet är att man ska hinna få fram så mycket potatis som möjligt innan bladmöglet slår till.

Bladmögel är en trist åkomma som tog livet av stora delar av Irlands befolkning i mitten av 1800-talet. De svalt ihjäl, därför att deras hushållning var så ensidigt inriktad på potatis, och bladmöglet kvaddade potatisskördarna flera år i rad.

Sedan dess har bladmöglet blivit värre. Numera förökar sig svampen oftare sexuellt, vilket gör den ännu mer aggressiv och svårbekämpad.

Värst är det i fuktigt och varmt väder. Lite torrare och svalare väder, som i östra och norra Sverige, är alltså gynnsamt.

Om man upptäcker minsta till bladmögel på blasten ska den klippas bort ögonblickligen och brännas eller skickas iväg med allmäna sophanteringen. Då räddas själva potatisarna. Annars drabbas de av så kallad brunröta, och får läskiga bruna, slemmiga fläckar.

Det är också viktigt att verkligen cirkulera mellan olika skiften, men det är ju själva huvudtemat för den här bloggen. Högst vart fjärde år får potatisen (och även tomater, som tillhör samma familj) återkomma tillsamma skifte.

Det finns förstås gifter som skyddar mot bladmögel, som konventionella odlare brukar använda. Det är ganska otrevliga gifter, som kan orsaka skador på ekosystemen och även på människors hälsa. Och eftersom potatis är en sådan vanlig gröda går det åt enorma mängder i världen.

Ändå anser FN:s livsmedelsorgan FAO att människor borde odla mycket mer potatis. Skälet är att nästan ingen annan gröda ger så mycket kalorier per kvadratmeter. Dessutom är potatis förhållandevis lätt att odla och lagra.

Om det blir riktiga dyrtider så vet ni alltså hur ni ska hålla er vid liv.

Jag har haft lite korrespondens med vd:n för Stubbetorps potatis, en av Sveriges större potatisgrossister. Han rekommenderar följande sorter som mest motståndskraftiga mot bladmögel: Pentland Javelin, Vicking och Marine.

Marine finns även i Stubbetorps Gourmétlåda. Det låter ju gott, så den tänker tänker jag definitivt testa i år. Tyvärr har Marine hittills inte gått att få tag på i centrala Stockholms mest välsorterade växtbutik. Nu hoppas jag på Trädgårdsmässan som startar nu på torsdag. Där brukar finnas många olika slags sättpotatis att köpa.

Och alla ni som oroar er för att äta mat för högt glykemiskt index: det gör ni rätt i, det finns gedigna vetenskapliga belägg för att man håller sig friskare med långsamma kolhydrater än med snabba.

Och det är förvisso sant att potatis har ganska högt glykemiskt index. Men ni kan ju glädja er med att färsk sommarpotatis har mycket bättre (lägre) värden än mjölig vinterpotatis. Ännu bättre blir det om man serverar potatisen kall, och med en sås som innehåller vinäger.

Det ska vi göra till sommaren. Vänta till juni: då kommer recept på oemotståndeliga potatissallader.

Men så odla själv då!

Dagens Nyheter har ett reportage om att grönsaker har blivit betydligt dyrare. Purjolöken toppar med 85 procents prishöjning. Tomaterna kostar 59,90 kilot och folk i Stockholm åker till förorten Skärholmen för att handla billigare på torget där.

Tyvärr står inte ett ord i artikeln om att tomater är ganska off-season i norra Europa i mars månad. Säsongen för tomater odlade i kallväxthus sträcker sig från juli till sen höst.

Och hela artikeln är ju ett enda starkt argument för att odla själv. Hoppas DN följer upp med en sådan artikel.

söndag 15 mars 2009

Shoppingslista till en nybörjare i Roslagen

Kära C:

K och jag har nu haft konferens, och vi har enats om att följande grönsaker skulle vara lämpliga för dig att börja med.

Ja, det är tre skiften och jag vet att du bara grävde upp två land i höstas. Men jag återkommer snart med hur vi ska fixa ett par sängar till, med en nästintill arbetsfri icke-grävnings-metod.

Skifte 1.
Kålväxter och gurkväxter:

Sommarsquasch Costata romanesco (måste förodlas)
Broccoli Calabrese (måste förodlas)
Gurka Marketmore (måste förodlas)
Rädisor French Breakfast

Skifte 3.
Målleväxter, potatisväxter och korgblommiga växter:

Rödbeta Bolivar
Mangold Five Colors
Plocksallat Lettuce Mix (bör nog förodlas lite i taget, pga mördarsniglarna)

(Till detta land tillkommer också potatis och jordärtskockor)

Skifte 4.
Ärtväxter

Bondböna Super Aquadulce
Brytärt Sugar Ann
Störböna Blauhilde (bör nog förodlas)

Beställ nu dessa fröer så snart som möjligt från Runåbergs. Eventuellt kan du också skicka efter en så kallad krukmakare. Det blir billigare i längden, om än lite pyssligare, att tillverka krukor till försådd själv.

Det kan tyckas lite jobbigt att nästan alla växter på första skiftet, plocksallaten och störbönorna behöver förodlas. Men det ger dig ett försprång gentemot mördarsniglarna. De gillar bäst små späda växter.

lördag 14 mars 2009

Trädgård och tallrik på tv och i tidningen

SVT har börjat visa en brittisk serie som heter "Från trädgård till tallrik". Den går på fredagar 21.30 i sex veckor från och med i går.

Jag körde iväg mina gäster i god tid, för att jag skulle hinna titta. Men det var ganska blekt. Man fick lära sig att odla och koka potatis, att odla och koka rödbetor, att odla morötter samt att köra palsternackor i mixer.

Inte tillnärmelsevis lika inspirerande som River Cottage. Men det är ju bra att de börjar från grunden, och kul att programmet får gå på sån fin sändningstid.

Lite mer oväntad var en artikel i The Economist - internationell tidskrift som huvudsakligen läses av män verksamma högt upp i näringslivet och politiken. De påminde om ett amerikanskt projekt under andra världskriget, där folk skulle uppmuntras att odla egna grönsaker för folkförsörjningens bästa. (Sådana projekt fanns även i Sverige.)

Det kallades för Victory Gardens och projektets galjonsfigur var presidenthustrun Eleanor Roosevelt. Hon grävde upp grönsaksland i Vita husets trädgård, för att visa hur det skulle gå till.

I dag finns liknande projekt, till exempel Backyard Garden project, som uppmuntrar folk att odla grönsaker för att få bra mat trots den ekonomiska krisen.

En företrädare för Backyard Garden propagerar nu för att nuvarande presidenten Barack Obama ska ta över spaden efter Eleanor Roosevelt. Obama som grönsaksodlare vore den bästa förebild som fattiga människor i USA kunde få, menar företrädaren.

onsdag 11 mars 2009

Och vilken grönsak är egentligen trendigast?

White Guide anser att rotselleri, blomkål, fänkål, gulbeta, kålrot, kålrabbi, majrova, purjolök och rotselleri är årets trendigaste grönsaker.

K anser att de har glömt brysselkål, och att gulbeta, purjo och kålrot tvärtom är hopplöst ute.

Men han håller med mig om att rättika blir stort.

Finns andra åsikter? Vilka är årets modernaste grönsaker?

tisdag 10 mars 2009

Odla trendigaste grönsakerna

Jag var på champagnetillställning med White Guide igår. Där släpptes alltså Sverige ledande restaurangguide.

De listar drygt 500 av landets bästa restauranger. Dessutom skriver de om olika trender som de har uppmärksammat i restaurangbranschen.

Och tro mig, de har verkligen koll. De trender som finns på lyxrestaurangerna och i White guide just nu, kommer att spridas genom folklagren de närmaste åren.

Mina läsare kan så grönsakerna redan nu i vår, och på så sätt vara verkligt moderna framåt hösten.

Här är några grönsaker som White Guide anser ligger i tiden:

Blomkål
Fänkål
Gulbeta
Kålrot
Kålrabbi
Majrova
Purjolök
Rotselleri

Överhuvudtaget ser de en trend för jordnära, ekologisk och närproducerad mat. En av de främsta restaurangerna serverar grönmögelost och färskost från en namngiven kossa. Hon heter Pärla.

Min tolking är att vi som odlar egna grönsaker är på väg att bli riktiga trendsetters.

Själv tror jag att rättika snart blir väldigt hett också.