Jag har varit i Rumänien och studerat självhushåll. Två bondgårdar har jag bott på, den ena i Transylvanien och den andra lite längre norrut, nära gränsen till Ukraina, i regionen Maramurerna.
Bägge gårdarna hade två kor och en kalv, ett par grisar och ett tiotal hönor med en tupp. Den ena gården hade dessutom två arbetshästar och några får som betade upp i bergen. Nere vid huset fanns små prydliga grönsakstäppor. Större odlingar av potatis och majs låg på fält längre bort.
Till alla middagar ingick fritt brännvin. Så småningom fick jag veta hur det tillverkades. Utanför ladugården stod en destilleringsapparat. Den var mycket gediget byggd, inmurad i sten med en vedeldad ugn längst ned.
Bakom ladan stod två jättestora kaggar av trä. På hösten fyller man den ena med äpplen, som måste mosas, och den andra med plommon, som inte behöver behandlas alls.
Framåt våren har frukten jäst till sig. Då lägger man den jästa fruktmassan i destilleringsapparaten och eldar på. Alkoholen går upp i en slang och passerar ner genom en annan träkagge, som fylls med rinnande kylvatten.
Längst ner finns en kran, och där tappar man ut spriten.
Folket på gården blev väldigt förvånade när vi berättade att sådan hantering är förbjuden i Sverige.
Plommonbrännvinet var lite för starkt för min smak. Men vi fick också fantastiskt god blåbärs- och lingonlikör. Lagom stark och lagom söt. De varvade bara blåbär eller lingon med lite socker och hällde på ungefär 20 procent plommonsprit.
