Kål frites

Idag tog jag min gamla kålrot till nya höjder. Jag skar den i pommes frites-liknande stavar. Stekte i rikligt med olivolja, enligt nedanstående inlägg. Och serverade till den egenhändigt malda och stoppade rådjurskorven, som just har anlänt från den professionella kallrökaren.

Korv och pommes frites noveau. Det ni!

Nordens apelsiner

Kålrötter har många finfina egenskaper. Mera miljövänlig decembermat får man leta efter. De är lätta att odla här i karga Sverige, och de går att lagra hela vintern. Någon optimist har kallat dem för "Nordens apelsiner" på grund av den oranga färgen och den ovanligt höga halten av c-vitamin. Det finns också gott om beta-karoten, som är ett förstadium till a-vitamin. Och dessutom innehåller de, som alla kålväxter, glykosinolater, som eventuellt skyddar kroppen mot cancer och andra sjukdomar.

Men är kålrötter goda?

Jodå, det går att tillreda dem så att de försvarar sin plats på tallriken även ur rent gastronomisk synvinkel. Gammalt hederligt rotmos kan faktiskt vara riktigt gott. Finnar brukar tala lyriskt om sin kålrotslåda, som de bara måste ha på julbordet.

Men jag brukar oftast steka mina kålrötter i rikligt med olivolja. Jag skär dem i halvcentimeter tjocka skivor, och låter dem fräsa i pannan tills de är mjuka och ytan är riktigt gyllenbrun.
Kanske inte exakt "Nordens apelsiner", men väldigt gott på ett mera kålaktigt sätt.