Vi tillträdde nya gården i torsdags. Jag befinner mig fortfarande i ett tillstånd av overklighet. Det här stället ligger mycket nära paradiset. Lommen ropade i den lilla skogstjärnen och spillkråkan flög i skogen. Svartvita flugsnappare for mellan de knoppande äppelträden och på ängen växte blåsippor och violer.
Men det fanns en stor besvikelse. Grönsakslanden, som en ambitiös människa lagt ner tre och ett halvt decennium på att arbeta upp (och andra ambitiösa människor kanske ett århundrade före henne) har de senaste två, tre åren förfallit fullständigt.
Den dåliga nyheten är att hela landen nu är en enda härva av svårartade, fleråriga ogräs: kvickrot, kirskål, tussilago, mynta, nässslor, japanska lyktor ...
Den goda nyheten är att jorden under ogräsen ser helt fantastisk ut: svart och fet.
Men vad hjälper det. Det närmaste året är det helt omöjligt att odla någonting på de här landen.
Vi köpte 90 kvadratmeter svart täckduk och täckte över delar av grönsakslanden. (Ja, stället är gigantiskt, det finns säkert 90 kvadratmeter ytterligare köksträdgård som täckduken inte räckte till.)
Sedan körde jag provisoriska odlingar i en blomsterrabatt framför huset: en upphöjd och muromgärdad historia i vindskyddat söderläge. Det kommer att bli torrt i den här upphöjda rabatten, så man måste vattna. Men i huset ingår en fiffig anläggning med en motor som drar upp sjövatten. Man sätter bara på motorn och sedan sprutar man med en stor slang. Känns otroligt lyxigt för mig som är van att bära vatten i spänner från en älv.
Jag satte potatis, mangold, bondbönor, sockerärtor, rädisor, palsternackor, sallad och jordärtskockor. Dessutom planterade jag ut rotsellerin som jag har förodlat sedan i februari.
Ni som har följt bloggen känner till alla mina planer för fyra olika skiften, som fyller diverse krav på växtföljd med avseende på växtsjukdomar, näringsbehov och jordens bearbetning.
Alla dessa planer gick om intet. För att travestera Shakespeare: så gick beslutsamhetens friska hy i verklighetens kranka blekhet över.
Men det kommer att bli så bra, när täckduken har gjort sitt jobb och de 90 kvadratmetrarna blir ogräsfria.
I kväll försådde jag också squasch, gurka och kål: rödkål, vitkål, savoykål och broccoli. Inte för att jag vet var jag ska hitta en ogräsfri plätt och sätta dem om några veckor, men jag finner nog någon lösning.
Hur artar sig era odlingar? Lyckas ni döda det fleråriga ogräset? Vilka är era bästa metoder?
Men det fanns en stor besvikelse. Grönsakslanden, som en ambitiös människa lagt ner tre och ett halvt decennium på att arbeta upp (och andra ambitiösa människor kanske ett århundrade före henne) har de senaste två, tre åren förfallit fullständigt.
Den dåliga nyheten är att hela landen nu är en enda härva av svårartade, fleråriga ogräs: kvickrot, kirskål, tussilago, mynta, nässslor, japanska lyktor ...
Den goda nyheten är att jorden under ogräsen ser helt fantastisk ut: svart och fet.
Men vad hjälper det. Det närmaste året är det helt omöjligt att odla någonting på de här landen.
Vi köpte 90 kvadratmeter svart täckduk och täckte över delar av grönsakslanden. (Ja, stället är gigantiskt, det finns säkert 90 kvadratmeter ytterligare köksträdgård som täckduken inte räckte till.)
Sedan körde jag provisoriska odlingar i en blomsterrabatt framför huset: en upphöjd och muromgärdad historia i vindskyddat söderläge. Det kommer att bli torrt i den här upphöjda rabatten, så man måste vattna. Men i huset ingår en fiffig anläggning med en motor som drar upp sjövatten. Man sätter bara på motorn och sedan sprutar man med en stor slang. Känns otroligt lyxigt för mig som är van att bära vatten i spänner från en älv.
Jag satte potatis, mangold, bondbönor, sockerärtor, rädisor, palsternackor, sallad och jordärtskockor. Dessutom planterade jag ut rotsellerin som jag har förodlat sedan i februari.
Ni som har följt bloggen känner till alla mina planer för fyra olika skiften, som fyller diverse krav på växtföljd med avseende på växtsjukdomar, näringsbehov och jordens bearbetning.
Alla dessa planer gick om intet. För att travestera Shakespeare: så gick beslutsamhetens friska hy i verklighetens kranka blekhet över.
Men det kommer att bli så bra, när täckduken har gjort sitt jobb och de 90 kvadratmetrarna blir ogräsfria.
I kväll försådde jag också squasch, gurka och kål: rödkål, vitkål, savoykål och broccoli. Inte för att jag vet var jag ska hitta en ogräsfri plätt och sätta dem om några veckor, men jag finner nog någon lösning.
Hur artar sig era odlingar? Lyckas ni döda det fleråriga ogräset? Vilka är era bästa metoder?
4 kommentarer:
Jag har väntat på ett inlägg från det nya stället. Synd att det var så ogräsbemängt.
Jag tror att det ena av mina land är OK nu, medan det andra fortfarande är fullt av sönderdelade nässelrötter. Jag har ändå satt ärtor och bönor där, eftersom jag hade köpt dem, så får man se hur det går.
Skönt att få en lägesrapport -stället låter helt ljuvligt! Fördrev en stund på biblioteket häromveckan och läste bl a Odlaren -har du den? I ett nr från i år var det en artikel om en världsberömd japan (namn?) som utvecklat en metod att samodla med ogräs under väldigt vildliknande förhållanden. Intressant och kanske relevant just nu för dig? Annars tycker jag att du ska pröva att odla i den icke-övertäckta delen och helt enkelt rensa ogräs med jämna mellanrum. Sen kan du ju täcka den delen efter säsongen. Jag har nu satt all förgroddad potatis, sockerärtor, sallad och mangold. Förodlar tomat, gurka, squash och div blommor. Sparrisen artar sig fint och nu visar ännu fler av kronärtskockorna livstecken. Just nu faller ett gynnsamt regn. Hälsningar, Ylva
Kom på en sak till vad gäller de upphöjda landen: testa marktäckning så bevarar du fuktigheten, kväver ogräs och göder på samma gång! Ylva igen.
Jämfört med era stora land så känns ju min potatishink lite futtig. Men i all sin enkelhet så gör den mig glad. Tre pigga Amandiner lades i botten (dvs ovanpå ett tunt jordlager) av en stor kruka (som en större hink) och täcktes med lite jord. Har fyllt på med ny jord efterhand som blasten stuckit upp ur jorden. Nu är krukan full och potatisblasten växer vidare i högt tempo. I går fyllde jag på med 10 centimeter jord och i dag på morgonen ser jag hur det gröna är på väg upp ur jorden, igen!
Skicka en kommentar