Daggmaskarnas rike up-side-down

De andra hedrar sina döda. Eller sina helgon. Eller firar Halloween med pumpor och godis.

Men för mig betyder månadsskiftet oktober-november bara en sak: dags att börja höstgräva.

Nästan alla löven har fallit från träden. Frosten är än så länge bara en tillfällig gäst. Nu är den rätta tiden.

Visserligen har jag tänkt anamma en odlingsmetod där höstgrävningen blir överflödig, där man fixar till den optimala jorden genom att täcka jorden och mata den med organiskt material.

Men min nya jordplätt är inte redo än för den metoden. Det finns kvickrot och nässlor som behöver kväsas. Det finns tung lerjord som behöver fluffas till.

Jag saknade den lätta, mullrika, sandjorden i Bohuslän lite. Men den här jorden har också sina kvaliteter. Det är tung lera, men daggmaskarna trivs. Några av dem är tjocka som ormar.

Utrymmet som vi har mätt upp är ungefär 50 kvadratmeter stort. Vi är två personer, och vi delar upp jobbet på minst tre arbetsdagar. Det blir max åtta kvadratmeter grävning per dag.

Mer ska man inte ta på sig om man är otränad. Grävning är tungt, om man dra på sig sträckningar och inflammationer om man är oförsiktig.

Men om om man tar det lugnt är arbetet underbart värmande och behagligt. Mössa på huvudet och stövlar på fötterna. Trycka ner spaden en spadtag djupt. Skära upp en koka med tre spadtag. Tippa den över kanten så att jorden hamnar upp och ner.

Där ska den ligga i vinter. Tanken är att frosten ska spränga upp kokan, så att jorden blir fluffig och fin till våren.

Genast har jag börjat drömma om alla grönsaker som ska växa här nästa säsong.

Totalt närproducerad Waldorfsallad

Kommer ni ihåg rotsellerin, som jag började förså i februari? Nu börjar de bli klara. Jag skördade de två första i dag. De ser ut som riktiga rotsellerier som man köper i affären, bara lite mindre. Men minst lika vita och fina.

Jag svängde ihop en Waldorfsallad, som jag serverade till lite rökt lax. I Waldorfsalladen ingick även äpplen, som jag plockade ungefär tre meter utanför köket.
Majonäsen hade jag vispat själv, men äggen var tyvärr inköpta. Hönorna ingår i den långsiktiga planen.

Inga valnötter fanns hemma, så jag ersatte med hasselnötter. De var också inköpta. Men i princip skulle jag kunna skörda hasselnötter. Det står ett par, tre buskar på tomten, och jag har även sett enstaka nötter på dem. Om vi hugger ner skuggande granar i närheten kanske det blir lite fler nötter.

Kalhygge ska bli nationalpark

Jag pillar ner ekollon i pop-up-krukorna och drömmer om en ekskog. Ekollonen har jag samlat ihop under ett antal gammelekar från olika håll i landskapet. Möjligen är det olagligt. Finns det inte någon passus i Västgötalagen som hänger kvar, om att ens svin inte får äta upp andras ollon?

Nå, jag tror inte att kommunen som äger ekarna hade för avsikt att föda sina svin med dessa 147 ekollon. Men om vi har tur kommer det snart att spira små ekplantor. Dem ska jag i så fall peta ner på kalhyggena. Och då kommer den före detta granplantagen från sextiotalet ersättas med en ädellövskog, ganska lik den som fanns här i landskapet innan människans jordbruk tog över naturen.

Funderar nu på hur man ska kunna sätta ekplantorna ihop med taggiga rosenbuskar, så att älg och rådjur inte äter upp dem. Någon som har tips?

"Tror ni på reinkarnation, eller?" frågade en kompis. Han syftade på ekars långa utvecklingstid. Det kommer att ta minst 25 år innan de ser hyfsat trädaktiga ut, och 120 år innan virket är klart för avverkning. Men då kommer hackspettar och insekter att trivas desto bättre.

Staten kanske köper in marken för att göra nationalpark. Om staten resonerade lite mer långsiktigt kunde den köpa in billiga kalhyggen redan nu, och göra hundraåriga naturbruksplaner. Det skulle spara pengar åt skattebetalarna.

Men så fungerar inte staten. I veckan träffade jag en dam som är rådgivare åt utrikesministern. Hon avslöjade att hon inte kan förklara någonting för ministern om konsekvenserna ligger längre fram i tiden än nästa val. Politiker har ett instinktivt filter mot allt som är mera långsiktigt, sa damen.

En läsare har frågat vad man ska göra i grönsakslandet just nu. Svaret är äta. September är en generös månad som nästan inte kräver någonting i arbetsinsatser, men erbjuder desto mer i skörd.

(Men just den läsaren som frågade tycker jag ska ta en stor röjlie och hugga ner sina snår av nässlor och vildhallon, alternativt skyddskläder och stora handskar och rycka upp dem för hand.)

Den här helgen har jag ätit de sista Amandinepotatiserna, gräslök, koriander, blandad grönsallad, haricots verts och italienska spritbönor. De senare bönorna är godast, sensationellt goda, faktiskt.

Jag är även mycket nöjd med den goda Amandinepotatis. Men salladsmixen är sådär, nästa år ska jag göra min egen mix av tre, fyra olika sorter.

Har kikat under gräsklipptäcket på rotsellerin. Den artar sig fint, men ska få några veckor till. Om några veckor ska jag även börja äta på jordärtskockorna.

Och i slutet av oktober är det dags att börja gräva upp det nya landet. Där kommer det att bli många fler grönsaker att skriva om än årets knappa skörd.

Och nej, jag tror inte på reinkarnation. Men däremot på långsiktigt tänkande.

Sprit och plommon

Tack, Husmoderns, för det fina receptet på plommon i konjak, som jag hittade via Kinna.

Än så länge får mina inläggningar och konserver plats i kylskåpet. Jag har kokat vinbärssylt och gjort rårörda lingon. Men snart är det dags att salta in svamp och syra vitkål och andra grönsaker. Då är det dags att ta i bruk den fina jordkällaren.

Jag ser för mitt inre hur de färgglada burkarna ska stå i prydliga rader på hyllorna.

De senaste helgerna har jag ägnat mig åt att sopa, skura, svavla och kalka källaren. När man vitkalkar stenväggarna blir det väldigt fint, nästan som som i en kyrka. Tyvärr tog kalken slut efter knappt halva källaren, så jag måste fortsätta nästa helg.

Svavlar gör man för att ta död på skadliga mikroorganismer. Vi köpte svavel i en färgaffär och lade det i en burk som vi satte i grillen. Sen bommade vi för ventiler och alla öppningar och tuttade på. Några dagar senare öppnade vi, vädrade ut lukten av ruttna ägg och började vitkalka väggarna.

Så tillreder jag mina grönsaker

Jag får dåligt samvete, för jag har försummat bloggen på grund av den påträngade verkligheten. Nu verkar en av mina adepter, Messerschmitt, ha lite problem med själva skördandet. Det är ju annars både lättare och roligare än att få liv i grönsakerna från början.

Min skörd i år är ytterst blygsam, eftersom jag paniksådde i en upphöjd blomrabatt under ett jättelikt äppelträd. Alldeles för lite sol, för lite fukt och för mycket äppelträdsrötter.

Men några potatisar har jag fått, Amandine och Marine. De är faktiskt sensationellt mycket godare än köpepotatisar. Den enklaste och godaste är att ånga dem med hjälp av en liten ångtillsats som man sätter i en kastrull. Det tar en kvart ungefär. Ibland gör jag potatissallad, blandar de kokta eller ångade potatisarna med en majonäs, smaksatt med lite kapris och gräslök. I dag råstekte jag potatisen, det blev också mycket lyckat.

Jag är lite osäker på hur det stora potatisracet egentligen avlöpte. Är det någon som gör anspråk på segern? Jag gör det definitivt inte, jag började skörda först i slutet av juli.

Sockerärtorna ångar jag också, cirka fem minuter. Det är väldigt viktigt att plocka dem tidigt, när skidorna fortfarande är späda och goda och innan själva ärtorna har blivit för stora. Om det har hunnit gå för långt, kan man sprita ut ärtorna och äta dem, och slänga skidorna, för de är bara goda när de är späda.

Bondbönorna måste man skala, det vill säga pilla ut fröna ur de stora, skumgummifodrade skidorna. Jag brukar ånga bondbönornas frön också, cirka tre minuter. Sedan slungar jag dem i lite olja, kryddad med vitlök och gärna lite persilja eller koriander. Noggranna människor skalar fröna, men det har jag inte tålamod till. Det blir gott ändå.

Sallaten har lyckats bäst av allt i år. Jag har sått flera olika sorter, och de som har lyckats bäst är en ljusgrön och en röd plocksallat. Dem sköljer jag och torkar noga. Sen river jag dem i småbitar och blandar med en senapsvinägrett: en del äppelcidervinäger, tre delar olivolja, lite salt, lite peppar, lite hackad vitlök och hackad fransk dragon och en stor tesked fransk senap.

Och så har jag plockat sex liter svarta vinbär, som jag kokte sylt på i dag med hjälp av färdigköpt syltsocker (lite fusk, men ibland behöver man genvägar).

Och så har jag plockat lite krusbär, men det blev väldigt lite på den enda busken som har överlevt mjöldaggspandemin.

Och så har jag plockat en hel korg full med gulkremlor och mandelkremlor och fyra kantareller i dag, och stekt i lite smör.

Och om en vecka eller två är det dags att skörda Gyllenkroks Astrakan.

Det är inte så väldigt långt kvar till Hugh på River Cottage.

Slåttergille mejar ner blomsteräng

Det blir ett mellanår för grönsaker i år. Under tiden lägger vi våra krafter på blomsterängen. Den ska skötas enligt konstens alla regler, för att uppnå max blomprakt.

I helgen höll vi ett slåttergille.

Ett slåttergille är alltså en festlighet kombinerad med arbetsläger. Några inbjudna får jobba hårt med liarna, och i gengäld får de mat och alkoholhaltiga drycker.

Vår ambition var att de gästerna dessutom skulle ha trevligt, samt att vi själva och några av gästerna skulle lära sig så mycket som möjligt om ängsslåtter och botanik.

Därför hade vi även bjudit in några avancerade botanister och slåtterexperter, däribland Ebbe som är född på tjugotalet och en stor auktoritet på både blommor och gammeldags jordbruk. Dessutom är han väldigt skicklig på att slå med lie.

K kom, med nyinköpt design-lie. Vi hade gärna velat pika honom för denna extravagans. Men det var bara att böja huvudet i respekt. Hans lie var den bästa av alla, och dessutom hade han på bara tre dagar tillägnat sig en teknik som till och med Ebbe var imponerad av. Lugnt, pendlande och harmoniskt svängde han lien gram och tillbaks. En sann naturbegåvning! Gräs och örter föll som käglor.

Vi andra kämpade på med mindre harmoniska rörelser. Lite för mycket hugg, lite för lite slag. Våra rumänienliar var väl så vackra som K:s designade. Orven (skaften) av ask kändes ergonomiskt helt korrekta. Men bladen fungerade inte särskilt bra. De är gjorda för att hamras enligt kontinentalt maner, inte för att slipas. De blev helt enkelt inte tillräckligt vassa.

Lärdomen är att vi antingen måste lära oss hamra fram en egg på bladet, vilket verkar väldigt svårt om man ska göra det rätt. Eller så måste vi köpa nya blad av en ståltyp som tål att slipas.

Tre fjärdedelar av ängen blev i alla fall slagen. Nu återstår att slå sista fjärdedelen, och att räfsa upp allt gräset. Det är viktigt, bara då blir marken utarmad på näring så att de skiraste blomstren trivs.

Ebbe tror att vi skulle kunna söka EU-bidrag för vår äng. Det skulle ge omkring tio tusen kronor om året. En bra slåtterbalk kostar ungefär så mycket, men det vore ju att ge upp lie-ambitionerna.

Skål! Brännvin och självhushåll

Jag har varit i Rumänien och studerat självhushåll. Två bondgårdar har jag bott på, den ena i Transylvanien och den andra lite längre norrut, nära gränsen till Ukraina, i regionen Maramurerna.

Bägge gårdarna hade två kor och en kalv, ett par grisar och ett tiotal hönor med en tupp. Den ena gården hade dessutom två arbetshästar och några får som betade upp i bergen. Nere vid huset fanns små prydliga grönsakstäppor. Större odlingar av potatis och majs låg på fält längre bort.

Till alla middagar ingick fritt brännvin. Så småningom fick jag veta hur det tillverkades. Utanför ladugården stod en destilleringsapparat. Den var mycket gediget byggd, inmurad i sten med en vedeldad ugn längst ned.

Bakom ladan stod två jättestora kaggar av trä. På hösten fyller man den ena med äpplen, som måste mosas, och den andra med plommon, som inte behöver behandlas alls.

Framåt våren har frukten jäst till sig. Då lägger man den jästa fruktmassan i destilleringsapparaten och eldar på. Alkoholen går upp i en slang och passerar ner genom en annan träkagge, som fylls med rinnande kylvatten.

Längst ner finns en kran, och där tappar man ut spriten.

Folket på gården blev väldigt förvånade när vi berättade att sådan hantering är förbjuden i Sverige.

Plommonbrännvinet var lite för starkt för min smak. Men vi fick också fantastiskt god blåbärs- och lingonlikör. Lagom stark och lagom söt. De varvade bara blåbär eller lingon med lite socker och hällde på ungefär 20 procent plommonsprit.

Livet är inte bara grönsaker

Det är vilda blommor också. Nästa söndag är det vilda blommornas dag. Svenska botaniska föreningen ordnar blomstervandringar på massor av platser runtom i Sverige.

Men jag ska inte vara med. För jag ska åka med Svenska botaniska föreningen till Transylvanien. Där har de Europas finaste blomsterängar.

Även på vår nya tomt finns många fina vildblommor, till exempel skogsviol, blåsippa, gulsippa, gullviva, gökärt, tjärblomster, kattfot, vattenklöver, ängsbräsma, förgätmigej, för att nämna några.

No-digging - täck med tidningar i stället

I mitt köksfönster står några lovande plantor av squasch, gurka, broccoli, vitkål, savoykål och rödkål. Tyvärr har jag ingenstans att sätta dem.

Som ni har läst tidigare, är odlingsjorden på vårt nya ställe helt inflätad av svårartade, fleråriga ogräs. Det riktiga grönsakslandet är nu täckt av 90 kvadratmeter svart täckväv, som förhoppningsvis ska kväva ogräsen.

Tills vidare odlar jag lite potatis, lök och annat i en upphöjd blomrabatt. Men den räcker ju inte till kål och squasch.

Nöden är uppfinningarnas moder. Jag har ju tidigare predikat om hur utmärkt effektivt det är att täcka jorden med gamla tidningar.

Det är bara att lägga ut dem på gräsmattan, tidigt på våren innan gräset börjar växa. Efter ett par månader har du en finfin odlingsbädd där du kan sätta kraftiga växter som squasch och broccoli.

Radhus-Anna vittnar om att taktiken fungerar alldeles utmärkt. Men hon startade tidigt i april och utgick från en välskött gräsmatta.

Jag bredde ut ett gäng gamla tidningar över en gammal kompostlimpa, som numera är övervuxen av diverse ogräs, dock inte fullt så svårartade som i själva grönsakslandet.

Planen är att köra ner squasch-, gurk- och kålplantor rätt igenom tidningspapperet om några dagar. Vi får se hur det funkar, jag ska hålla er underrättade.

Inger berättar om gården

Det här är Inger. Hon har bott på stället vid sjön i 36 år. Det är mindre än två år sedan hon flyttade. Då hade hennes man precis dött. Det är svårt att upprätthålla ett så här stort ställe om man är ensam och gammal.

Inger har varit husfru på hotell Waldorf Astoria och hos familjen Vanderbilt, en rik industrifamilj i New York

Hon har också varit föreståndare på flera stora institutioner i Sverige. När hon var i fyrtiofemårsåldern gifte hon sig med en ingenjör, som var änkling och hade bott i Wien i större delen av sitt vuxna liv.

De hade båda sett världen, de hade den ro som krävs för att kunna trivas här djupt inne i skogen. Inger odlade alla grönsaker som de behövde. Rödbetor, morötter, potatis, kålrötter och konserverade svamp lagrade hon i den fina matkällaren, som hon svavlade och kalkade varje år.

Gäddor fångade hon med en stor sump, som hon gillrade med en fläskbit.

Kräftorna lockade de med särskilda stenar vid strandkanten.

Inger och hennes man avsade sig all sophämtning. De sorterade, brände och komposterade avfallet.

Hon gick på kurs hos antroposoferna för att lära sig kompostera efter konstens alla regler. (Säga vad man vill om antroposofer, men kompostera kan de.)

Hennes anläggning för hushållsavfall står kvar i skogsbrynet. Det är fyra pallkragar på hög, med ståltrådsgaller i botten och på toppen. Bredvid står en spann med kalk, som man ska använda om komposten börjar lukta på sommaren, och en spann med jord och djurgödsel, som ska sätta fart på de biologiska processerna.

De avlånga, upphöjda limporna på det skuggiga stället visade sig vara Ingers trädgårdskomposter. Man lägger avfallet i en lång rad, och gräver om lite då och då, förklarade hon. Just nu har det tyvärr kommit en del ogräs i limporna, men det ska vi nog kunna kväva.

Hon identifierade också alla äppelträden. Särskilt stolt var hon över Gyllenkroks Astrakan. De gör alltid succé som ugnsbakade, försäkrade hon. Det finns också ett vanligt Astrakan, två Åkerö och två Melonäpplen, som är en vintersort.

I ett av de övervuxna landen pekade hon ut något som hon kallar för ”lettisk vitlök”. Jag har aldrig hört talas om den tidigare, men jag spetsade kvällens nässelsoppa med lettisk vitlök och libsticka, och det blev mycket lyckat.

Inger berättade också att hon brukar ro över sjön emot den lilla staden, och på vintrarna körde hon spark över isen. På så sätt kan man nästan halvera gångsträckan.

Men den här gången kom hon cyklande. Det är nog uppåt en halvmil, för man måste cykla en ganska stor omväg.

Vi bjöd Inger på matjessill, gräddfil, potatis och färsk gräslök från trädgården. Och till dessert fick hon rabarberkompott, på alldeles nyplockade rabarber. Som ett minne av stället vid sjön fick hon med sig en bukett: med gullvivor, skogsvioler, vitsippor och förgätmigejer.

Det finns liljekonvaljer, gulsippor och blåsippor också, men dem plockar vi inte.

Hoppas att vi snart får se Inger igen.

Alla ogräs ska dö

Vi tillträdde nya gården i torsdags. Jag befinner mig fortfarande i ett tillstånd av overklighet. Det här stället ligger mycket nära paradiset. Lommen ropade i den lilla skogstjärnen och spillkråkan flög i skogen. Svartvita flugsnappare for mellan de knoppande äppelträden och på ängen växte blåsippor och violer.

Men det fanns en stor besvikelse. Grönsakslanden, som en ambitiös människa lagt ner tre och ett halvt decennium på att arbeta upp (och andra ambitiösa människor kanske ett århundrade före henne) har de senaste två, tre åren förfallit fullständigt.

Den dåliga nyheten är att hela landen nu är en enda härva av svårartade, fleråriga ogräs: kvickrot, kirskål, tussilago, mynta, nässslor, japanska lyktor ...

Den goda nyheten är att jorden under ogräsen ser helt fantastisk ut: svart och fet.

Men vad hjälper det. Det närmaste året är det helt omöjligt att odla någonting på de här landen.

Vi köpte 90 kvadratmeter svart täckduk och täckte över delar av grönsakslanden. (Ja, stället är gigantiskt, det finns säkert 90 kvadratmeter ytterligare köksträdgård som täckduken inte räckte till.)

Sedan körde jag provisoriska odlingar i en blomsterrabatt framför huset: en upphöjd och muromgärdad historia i vindskyddat söderläge. Det kommer att bli torrt i den här upphöjda rabatten, så man måste vattna. Men i huset ingår en fiffig anläggning med en motor som drar upp sjövatten. Man sätter bara på motorn och sedan sprutar man med en stor slang. Känns otroligt lyxigt för mig som är van att bära vatten i spänner från en älv.

Jag satte potatis, mangold, bondbönor, sockerärtor, rädisor, palsternackor, sallad och jordärtskockor. Dessutom planterade jag ut rotsellerin som jag har förodlat sedan i februari.

Ni som har följt bloggen känner till alla mina planer för fyra olika skiften, som fyller diverse krav på växtföljd med avseende på växtsjukdomar, näringsbehov och jordens bearbetning.

Alla dessa planer gick om intet. För att travestera Shakespeare: så gick beslutsamhetens friska hy i verklighetens kranka blekhet över.

Men det kommer att bli så bra, när täckduken har gjort sitt jobb och de 90 kvadratmetrarna blir ogräsfria.

I kväll försådde jag också squasch, gurka och kål: rödkål, vitkål, savoykål och broccoli. Inte för att jag vet var jag ska hitta en ogräsfri plätt och sätta dem om några veckor, men jag finner nog någon lösning.

Hur artar sig era odlingar? Lyckas ni döda det fleråriga ogräset? Vilka är era bästa metoder?

Ta tempen på jorden

Nu har jorden blivit 8 grader varm. Fritt fram att sätta potatis alltså. Man ska inte sätta potatis tidigare, för då ökar risken för sjukdomar, utan att man vinner någon tid.

Även mangold kan sås nu. Men rödbetorna kan vänta till jorden värms upp ytterligare ett par grader.

Bönor däremot ska sås först när jorden är 12 grader. Enda undantaget är bondbönor som man peta ner direkt, så fort jorden reder sig.

Det finns särskilda jordtermometrar att köpa i trädgårdsbutiker. Men vem behöver en sådan? Det går lika bra med en vanlig digital kökstermometer, bara man diskar den ordentligt efteråt. Jag kokade den lite för säkerhets skull, för man vill ju inte bli förgiftad av jordbakterier.

Dags att förså broccoli och squasch

Nu är det dags. Först nu är det dags. Tid att peta ner frön till squasch, gurka, broccoli och andra kålväxter i små krukor. Där ska de spira i cirka en månad. Och sedan, runt första juni, kan vi sätta ut dem på friland. Då ska det vara garanterat frostfritt.

Det är lätt att låta sig förledas att förså för tidigt. Då går det inte så bra, om man håller till i en mörk lägenhet. Plantorna blir ljusdepraverade, långa, bleka och rangliga. Messerschmitt berättar om sina vedermödor här.

Men nu har solens strålar blivit såpass starka att även ett vanligt lägenhetsfönster duger för kål och squasch.

Vissa frön måste sås tidigare på året för att man ska hinna få plantorna färdiga. Dit hör lök, purjolök och rotselleri. Jag sådde dem redan i februari, med blandad framgång.

Rotsellerin blev lite ranglig, men den har åtminstone överlevt och hämtar sig fint i solen. Löken blev okej, mn purjon dog; tyvärr måste jag erkänna att den gick under i en mögelattack.

Nästa år ska jag uppgradera förodlingen med ett par nya prylar. Jag ska köpa en påse vermikulit för att täcka sådden. Det borde förhindra mögelattacker. Dessutom ett lysrör som jag tänkte rigga upp i sovrumsfönstret mellan februari och maj.

Om man har tillgång till trädgård på nära håll kan man naturligtvis bygga upp en kallbänk, och till med en varmbänk för förodling. Men det får vänta lite för min del.

Gräslökens bästa tid är nu

Jag har ju tidigare skrivit om att palsternacka och jordärtskocka är de första primörerna i svenska grönsaksland, för dem gräver man bara upp så fort tjälen går ur marken.

Men den första primören som sticker upp över jorden är definitivt gräslök. Våra tuvor hade redan vuxit till ett par decimeter när vi besökte landen i påsk.

Av någon anledning har svenska folket fått för sig att midsommarafton är det perfekta tillfället att frossa i sill, gräddfil och gräslök. Det är fel. Då har gräslöken ofta börjat blomma och blivit lite sämre. Visserligen kan man klippa ner den, pilla bort de blommande stänglarna och fortsätta äta gräslök ända fram till hösten.

Men gräslökens allra bästa tid är nu. Nu är bladen friska, skira, smaragdgröna, lökfräscha ...

Sill, ägg, gräddfil och stora drivor av gräslök är perfekt säsongsmat i april. Jag skulle också vilja rekommendera klassisk gubbröra: hackade hårdkokta ägg, lite kaviar, hackad ansjovis och massor av hackad gräslök.

Eller rulla in stekta abborrfiléer i massor av hackad gräslök, och servera på toppen av en jordärtskockssoppa! Säsongigare kan det inte bli.

Det skulle i så fall vara om man får tag på ramslök, också en aprilprimör. Den finns både i odlad och vild form.

En annan vild aprildelikatess är förstås nässlor, som har funnits att plocka i ett par veckor. Och kirskålen har precis kommit upp, såg jag i går.

Passa på, för det dröjer ett helt år till nästa omgång aprilprimörer!

En ekologisk toalett vid namn Sjögren

"När gäddorna slår ut i vikens vass och solen går ner bakom Sjögrens dass, ja, då är det våååååååår ..." heter det i snapsvisan.

Sjögrens dass existerar i verkligheten. Vi byggde ett på torpet och har använt det under fyra säsonger, med benäget tillstånd från kommunen.

Det går ut på att avföringen, eller fekalierna som det heter med en mera klinisk term, sakta ska kompostera i ett stort kärl med träströ. Först använder man den ena dassholken i ett år, sedan byter man till den andra. Under det andra året förvandlas fekalierna under holk nummer ett till ett luktfritt, jordliknande pulver.

Enligt teorin.

Jag har ju haft mina skräckvisioner, och de har intensifierats nu när vi ska sälja torpet.

Eftersom vi är ett litet hushåll på två personer och bara vistas på torpet max två månader om året sammanlagt, använde vi varje holk två år i taget.

Men nu efter fyra år var det alltså oåterkalleligt; kärl nummer ett måste tömmas. Sanningens minut närmade sig: hade det verkligen bildats ett luktfritt pulver, eller måste jag försöka dölja drivor med okomposterad avföring någonstans på den pyttelilla tomten?

Till min stora lättnad kan jag meddela att Sjögrens dass fungerar perfekt - helt enligt marknadsföringen. Det tog bara några minuter att skotta upp två skottkärror med det verkligen mycket luktfria pulvret (som strö, fast lite brunare). På ytterligare några minuter grävde jag upp två diken i hallon- och vinbärslandet där jag begravde våra före detta fekalier. Jag täckte ordentligt med jord och dessutom med lite gammal marktäckning i form av fjolårets ängshö.

Simsalabim! Borta!

Jag kan också vittna om att Sjögrens dass faktiskt knappast luktar något alls under tiden man använder det, så länge man inte utsätter ströbäddarna för allför mycket urin.

Man kan kissa lite, för lagom fuktighet underlättar komposteringen, men det får inte bli för mycket vätska. Därför måste en del urin separeras, antingen med en modern insats eller med en gammal vanlig potta eller kissande ute i trädgården.

Men jag rekommenderar att man spar så mycket urin som möjligt, spär ut den med nio tiondelar vatten och använder den till att gödsla. Antingen direkt i grönsakslandet (fast på jorden och inte direkt på det man man ska äta förstås) eller på gräsmattan, och så använder man sedan gräsklippet som gödsel.

Urin innehåller mycket höga halter av närsalter, särskilt kväve men också allt annat som en växt behöver. Men det är bra att inte äta för mycket salt om man ska gödsla med urin, för kan det bli för höga halter av klor som är giftigt för plantorna. För minimera smittorisken (som redan är liten) kan man också låta det gå en månad mellan gödsling och skörd.

Det går alltså få ett trevligt och komfortabelt utedass med en totalt ekologisk och miljövänlig lösning, för ganska lite pengar. Själva anordningen kostar mindre än två tusen, och en byggsats till hela huset kostar fyra tusen.

Vi målade vårt falurött med vita knutar på utsidan och himmelsblått på insidan (hälften zinkvitt och hälften ultramarinblått) och detta himmelsblåa dass med havsutsikt hör till det jag kommer att sakna allra mest när vi nu lämnar fiskartorpet på Västkusten.

Nu ska jag minsann odla sparris

Snälla Kinna har agerat sparriskurir. Hon har hämtat hem tolv plantor från Österlen, från Karin von Schenck på Österlens sparris.

Det är tre olika sorter: Ravel som är lite tidigare, Rapsody som är lite senare och Prima Vera som ska vara extra ljusgrön och mjäll och passa för att äta rå.

På så sätt ska vi förlänga sparrissäsongen till hela maj och nästan hela juni (fram till midsommar).

Just nu ligger sparrisplantorna på balkongen, för de ska ligga svalt. Förhoppningsvis kan vi få ner dem i jorden redan nu på söndag. Vi tillträder inte nya huset förrän till Valborg, men de nuvarande ägarna kanske tillåter att vi utför lite vårbruk i grönsakslandet redan nu.

Såhär ska jag göra: gräva ett tjugo centimeter djupt och lika brett dike. Luckra jorden i dikets botten. Bygga upp en liten ås, ungefär fem centimeter hög i mitten på diket. Breda ut rötterna över åsen, och sätta plantorna med ungefär 30 centimeters mellanrum. Skotta tillbaka ungefär 8 centimeter jord. Resten av jorden ska läggas på efterhand under sommaren, i takt med att plantorna växer.

Man ska gödsla rikligt nu i april och senare i juli. Allra bäst är tång, för sparris är ursprungligen en strandväxt.

Vi kommer inte att kunna skörda några stänglar nu i år, och bara enstaka nästa år. Men sedan är det meningen att sparrislisten ska ge skörd i minst tjugo år framåt.

Och på sommaren får man en vacker, skir och ljusgrön häck i landet.

Det enda man behöver göra är att skörda, gödsla, hålla undan ogräs och klippa ner alla vissna stänglar till hösten (det är viktigt, för annars kan sjukdomar överleva och smitta vårskotten).

Ett knippe färsk, fin, svensk sparris kostar närmare hundra kronor i centrala Stockholm, så det här ska nog bli en fin affär rent ekonomiskt.

Gastronomiskt ser det ännu bättre ut. Sparris hör, vid sidan av majs och ärtor, till de grödor som åldras snabbast efter skörden. Sockret i plantan börjar ombildas till stärkelse efter ett par timmar, för att inte säga några minuter efter skörden.

Principen är alltså att första koka upp vattnet och sätta gästerna till bords, sedan springa ut och skära av några sparrisar och så kasta dem i grytan tre till fem minuter.

Österlens sparris säljer plantor på postorder nu under säsong, och det gör även Sinclairsholm.

Jord svart som sammet

I påskhelgen besökte jag det lilla fiskartorpet på Västkusten. Antagligen var det sista gången; huset ska säljas.

Det känns mycket märkligt. Jag har tillbringat sexton somrar här vid älvens mynning. Under sexton vårar och somrar har jag slitit med att förbättra odlingsjorden.

Och nu är den verkligen mycket bra. Jag harvade och krattade och sådde frön till gröngödsel så att nästa ägare ska få en bra start. Bovete, honungsfacelia, blodklöver. Och jorden kändes som svart sammet. Eller kanske snarare som svart vispgrädde: fet och fluffig samtidigt. Daggmaskarna krälade tätt: nästan lika kraftiga som ormar.

För sexton år sedan växte det kvickrot, nässlor och hallon där odlingslanden nu breder ut sig. Jag hade ingen aning om hur man gjorde, uppvuxen som jag är i ett sjuvåningshus i stan. Jag ringde till Botaniska trädgårdens rådgivningsservice.

Den snälla damen där tipsade om en bra handbok om grönsaksodling, utgiven av ICA, som tyvärr inte verkar finnas i handeln längre. Hon förklarade också att jag måste ta en spade och köra genom gräsvålen för att komma ner till själva jorden.

Det gick inte så bra först, för jag fattade inte att det är skillnad på spadar och skyfflar. Men så är det: spadar har till skillnad från skyfflar en vass kant som tränger ner i jorden.

Jag grävde och grävde och skakade varje enskild kvickrotsplanta fri från jord och slängde rötterna. Jag fick kogödsel av bonden som bor närmaste granne, och myllade ner den i landet om höstarna.

Jag for ner femtio mil från Stockholm ett par helger varje vår, oftast Valborg och Kristi Himmelfärd, för att fixa vårbruket.

Det räckte. Två intensiva arbetshelger när jag minitiöst utrotade varenda ogräs. Sedan täckte jag med fiberduk, och när plantorna började komma upp bäddade jag om dem med gräsklipp.

Och när sommarsemestern väl började i juli var landet fullspäckade med grönsaker. Och för varje år blev jorden bara bättre och bättre.

Nu ska jag snart börja gräva i ett annat land, betydligt närmare Stockholm. Förhoppningsvis har någon förberett jordarna där också. Och jag hoppas ju att den som köper Fiskartorpet ska vara intresserad av odling.

Tyvärr har jag inte foton på den fina svarta jorden. Men K har just lagt ut både foton på sina nypreparerade odlingssängar och en lista på årets fröer.

Jobba i påsk

Allt tyder på att vårbruket kan komma igång nu i påskhelgen: från Uppsala och söderut.

Då gäller alltså att:

Kratta, kratta, harva, harva på längden och tvären de land som grävdes upp i höstas. Alla ogräs ska dö! Rotogräs som nässlor, hallon, maskros, kvickrot och kirskål måste dras upp med rötterna.

Täcka över kommande land. Fuktiga tidningar och ett tjockt lager tång borde duga. Men i värsta fall finns särskild svart markväv att köpa. Bob Flowerdew rekommenderar gamla avlagda mattor. Man kan behöva klippa av gamla växter som står kvar på marken först.

Skifte 1. Så rädisor (Om landet blev förberett i höstas, annars väntar vi med rädisorna.)

Skifte 2. Så persilja, dill, morötter och palsternacka och sätt sättlök. (Om vi har fått bukt med ogräset och börjat med skifte 2 än. Detta skifte väntar vi gärna med, eftersom det är svårast och har minst tolerans mot ogräs.)

Skifte 3. Sätta jordärtskockor. Det får plats två rader med jordärtskockor i en säng. De ska sättas på drygt en decimeters djup och ha cirka 70 centimeter mellan varje planta. Sätt dem i sängens norra ände, så att den höga blasten inte skuggar övriga växter.

I Göteborgstrakten kan det gå att även sätta potatis redan nu. En decimeter djupt, trettio centimeter mellan varje potatis i raden, två rader i en säng. Ni andra bör vänta tills jorden är 8 grader, uppskattningsvis runt 1 maj.

Skifte 4. Så bondbönor och sockerärtor. Bondbönorna ska sås cirka 5 centimeter djupt, med en decimeter mellan varje böna. Sockerärtorna ska sås cirka 3 centimeter djupt, med fem centimeter mellan varje ärta. Man kan med fördel lägga sockerärtorna i vatten ett dygn innan de ska sås, så gror de snabbare.

Ni andra får tre veckors försprång för jag tillträder inte mina nya odlingar förrän 1 maj. Så jag är nog körd i potatisracet.

Nässlorna ute i backarna står

Nu är de i alla fall uppe. Se bildbeviset. Fotot togs igår, i en sydligt belägen rabatt i Stockholm.

I påsk blir det nässelsoppa. Eller ännu hellre, nässelschvung:

Skölj nässlorna jättenoga så att all sand, jord och grus försvinner.

Förväll dem fem minuter i lite vatten. Häll av vattnet.

Värm lite smör eller olja i en kastrull. Fräs eventuellt med lite hackad vitlök. Schvunga sedan runt de avrunna nässlorna några sekunder i det varma fettet. Salt, peppra försiktigt och krydda eventuellt med en aning riven muskotnöt.

Ännu bättre: ersätt vitlöken med ramslök. Det är en konvaljeliknande växt med mycket fin lökarom. Den finns vild i delar av landet, men i vissa län är den fridlöst. Plocka bara lite även om den är tillåten.

Ramslök går att odla också. Impecta och Rara växter, Runåbergs och Nelsons säljer frön. Man sår till hösten och bladen kommer upp mycket tidigt på våren. Den ska växa skuggigt i mullrik jord, exempelvis under några fina lövträd.

Mina schvungade nässlor passar bra som tillbehör till rökt eller gravad lax. En annan aprildelikatess är galetter: franska bovetecrêpes, fyllda med nässlor och getost. Blanda 2,5 deciliter bovetemjöl, 3 deciliter vatten, två ägg och en halv tesked salt. Låt stå ett par timmar. Stek som pannkakor. Fyll med vad som helst, exempelvis nässlor och getost. Värm galetterna lite, så att osten smälter ...

Nybörjare misslyckas i Maine

En amerikan på nästan våra breddgrader redogör i New York Times för alla misstag han har gjort i grönsakslandet. Gör inte om dem! Följ Grönsaksbloggen i stället.

Hittills har han haft för stora och orealistiska ambitioner om vad han ska odla. Ingen koll på vilka växter som trivs var. Bättre att acceptera sin jord och sin klimatzon från början, och starta i mindre skala för att öka efter hand.

Han ska rapportera fortlöpande om sina framgångar/ bakslag. Så nu har vi ännu en amatörodlare att jämföra oss mot.

Marktäckning - så slipper du gräva

Kära Villa-Y, Radhus-A, Radhus-U, Roslagstorparn och alla andra adepter till Gronsaksbloggen. Nu har snön smält och det börjar bli dags för vårbruket.

Messerschmitt/ Hemliga morsan har ju markerat att trädgårdsprojektet bör vara så arbetsfritt som möjligt. Och Gronsaksbloggen försöker förstås leva upp till dessa krav. Lite lättja är nämligen bra för jordens struktur, påstår åtminstone anhängare av organisk odling.

Och dessutom missade ju flera av er att höstgräva hela eller delar av landen i höstas.

Låt oss nu ta igen denna försummelse genom att någon gång de närmaste två veckorna:

täcka årets skifte 1 (kål- och gurkväxter) med gamla tidningar.

1. Markera en säng på 1,20 meters bredd och valfri längd med hjälp av pinnar och snören.

2. Strö ut lite kyckling- eller stallgödsel på den markerade ytan.

3. Täck med fuktiga tidningar. Förankra tidningarna med stenar, en planka eller dylikt.

4. Släng eventuellt på lite halvrutten tång den närmaste tiden. Sköljd i vatten, så att lite av saltet försvinner. Det bör bli ett fem centimeter tjockt lager. Gräsklipp duger också, liksom en kombination.

Här på skifte 1 händer nu ingenting mera förrän runt 1 juni, när kål- och gurkväxterna ska planteras ut. De ska sås inomhus i slutet av april. INTE FÖRR, då blir de långa, ljusdepraverade och taniga.

Passa på att täcka en eller två skiften till när ni ändå är igång, inför nästa säsong. De ska alltså bara täckas med tidningar nu och ligga i träda hela 2009. Poängen är att ni då slipper gräva till hösten. Dessa sängar behöver inte gödslas i år.

Det ser prydligt ut om sängarna ligger på rad brevid varandra, med cirka trettio centimeters gång emellan. Gångarna kan också täckas med tidningar, men behöver inte gödslas.

De närmaste dagarna kan ni försöka kratta lite på de sängar som grävdes upp redan i höstas för att jämna till jorden. Om ett par veckor bör vi kunna sätta jordärtskockor och så persilja, bondbönor och sockkerärtor. Det kan man göra så fort jorden "reder sig", det vill säga går att bearbeta utan att den fastnar på krattan och stövlarna hela tiden. Det är en fördel att komma igång så fort som möjligt, medan jorden ännu är fuktig efter vintern.

Alla andra grödor måste vänta tills det blir lite varmare. Instruktioner kommer efter hand.

Redan nu runt första april kan ni förså ett par krukor vardera av sallad, dill och koriander inomhus på fönsterbrädan. Då blir det lagom att plantera ut runt första maj, så att vi får en rivstart.

Potatisracet har börjat

När jag precis hade köpt det lilla fiskartorpet på Västkusten startade grannen och jag en potatistävling. Jag var fullständig nybörjare, uppvuxen i ett sjuvåningshus. Han var uppvuxen i byn med anor från åtminstone 1600-talet, och hans far hade drivit professionella potatisodlingar vid sidan av fisket.


För grannens familj hade det alltid varit en sport att få potatisen klar till midsommar. Men grannen var på väg att bli gammal. Han hade tappat sin gnista. De senaste åren hade han lagt av med odlingen och börjat köpa potatisen i affären.


Jag fick fart på honom igen, avslöjade hans barn. Han satte igång odlingarna igen. Vi körde ett race. Först till midsommar vinner.

Och faktiskt. Det hände att jag vann vissa år. Jag körde nämligen med moderna metoder, som fiberduk, och jag groddade potatisen i veckor i förväg i äggkartonger. Och hans odling drabbades av någon svår sjukdom ett år, så att hela skörden misslyckades. (Antagligen berodde det på gamla smittämnen som fanns kvar i jorden sedan proffsodlingarna, och även på den fuktiga miljön på Västkusten.)


Numera förespråkar trädgårdsproffsen att man lägger potatisen på lite jord, så går det ännu fortare än i äggkartonger.

Nu ska vi köra en tävling: potatissort mot potatissort, förodlingsmetod mot förodlingsmetod, odlare mot odlare.


I mitt fönster står nu två sorter på förgroning: jättetidiga Marine och ganska tidiga Amandine. De flesta potatisarna står i äggkartonger. Men några Marine har jag ställt i små krukor med jord. (Det är visserligen lättare att bara lägga dem i en flat låda med jord, men jag hade ingen lämplig låda och det handlar om så få potatisar.)


Några av Grönsaksbloggarens adepter ska få några potatisar för att delta i experimentet. Messerschmitt ska få två eller möjligen fyra äggkartongs-Amandine, två äggkartongs-Marine och två jord-Marine, tror jag. (Hon klagar över att hon får så få potatisar, men det beror på att hon har grävt upp ett sådant litet land.)


Sedan ska vi minsann se om hon hinner skörda till midsommar.


Vi ska också få se om jordmetoden verkligen är så mycket bättre än äggkartongsmetoden.

Radhus-A kan få ett par Amandine och Marine om hon lovar att testa hinkmetoden på den pyttelilla radhustomten. Den funkar så här:


Man borrar några hål i botten på en hink för dräneringens skull. Bottnar med cirka tio centimeter jord. Lägger i potatisarna, cirka 3 per hink. Täcker med fem centimeter jord. Och när bladen tittar upp lägger man på fem centimeter till. Och det håller man på med tills man når spannens överkant.


Enligt teorin ska spannen då bli full med potatis. Och den ska bli färdig mycket snabbt, eftersom jorden i spannen blir varmare än nere i marken.


Vem vinner? Messerschmitt i Roslagen, Radhus-A i sin Stockholmsförort, eller jag, som numera ska odla mitt i Sörmland? Eller Y på Västkusten, som bor i odlingszon 2? Eller rent av någon idag okänd läsare av denna blogg?


Och är det verkligen värt att anstränga sig och lägga potatisar på jord?

Tävlingen har börjat.

En (halv) dag på trädgårdsmässan

Ute sved kalla vindar och snön yrde i luften.

Men inne på trädgårdsmässan var det varmt och vårligt. Stora mängder utplanterat grönt, massor av blommor, en hel del grönsaker och några djur.

Jag tillbringade nästan fyra timmar på Nordiska trädgårdar i Älvsjö. Efteråt var jag helt utmattad och undersidan på fötterna värkte.

Det var ändå värt besväret.

Här kommer ett axplock av mina upplevelser:

Jag började i hallen där de mer ideella organisationerna höll till. Först besökte jag Naturskyddsföreningens bås. Jag fick en gratis fröpåse med ängsblommor och åkerogräs som humlor gillar. Det fanns också fladdermusholkar, fågelholkar och flera böcker om hur man ska få olika arter att trivas på sin trädgård.

På order av en arbetskamrat frågade jag efter "nyckelpigebon". Sådana lanseras av flotta trädgårdsaffärer och tv-program. Men insektsexperterna på Naturskyddsföreningen bara skrattade åt frågan. Möjligen kan man bygga små bon åt solitära humlor av vasstrån. Men nyckelpigorna klarar sig själva.

De rekommenderade i stället boken Vilda grannar. Där kan man lära sig mycket om man bygger upp en biologisk mångfald i trädgården i stället för att spruta med en massa gifter.

Sedan tittade jag in hos Förbunder Organisk-Biologisk odling, Fobo och småpratade lite med deras representant. De förespråkar starkt att man ska arbeta med marktäckning i stället för att gräva i jorden. Den metoden försöker jag ta till mig och sprida här på bloggen. (Mer följer inom närmaste dagarna.)

Men, i likhet med de biodynamiska odlarna, har Fobo långtgående teorer om vilka grödor som passar ihop med vilka. Det är väldigt begränsande, för samtidigt ska man ju tänka på vilka växter som passar i de olika skiftena i växelbruket.

Mannen från Fobo medgav att de här samodlingsförslagen inte är helt baserade på vetenskap.

Sedan svischade Lena Israelsson förbi, Sveriges kanske främsta trädgårdssjournalist med inriktning bland annat på grönsaksodling. Hon tyckte inte heller att samodling var någon stor grej.

I föreningen Svensk trädgård alldeles intill stod Sverige kanske näst bäste trädgårdsskribent med inriktning på grönsaker, Åke Truedsson, och talade i en mikrofon.

Men jag gick vidare. Strök förbi Koloniträdgårdsförbundet och de hade som vanligt en av de vackraste montrarna på hela mässan. Både grönsaker och fina vårblommor.

Småpratade lite med Svenska botaniska föreningen, med vilka jag ska åka på en resa i juni till Rumäniens slåtterängar.

Vid Biodlarna blev det ett långt besök. Där fick vi utförliga instruktioner om hur man ska starta sitt första bisamhälle. Det kan bli mellan noll och hundra kilo honung, beroende på omständigheterna. De varnade för ljunghonung, för den är så seg att den blir svår att slunga. Men skogsmarker är jättebra, tydligen, så det låter ju lovande för oss.

I den mer kommersiellt inriktade hallen koncentrerade jag mig på att köpa saker som annars kan vara krångliga att få tag på.

Det fanns två försäljare av sättpotatis: både Stubbetorp och Larsviken var där. Efter en hel del jämförande bestämde jag mig för att köpa av Stubbetorp. Det blev två sorter: mycket tidiga Maxime och ganska tidiga Amandine.

Larsviken hade ännu större utbud av olika sorter, bland annat många sorter från Irland, Skottland och England. De har också fördelen att de har postorderförsäljning på internet till privatpersoner. Sorten Orla verkar intressant, den ska vara allra mest resistent mot bladmögel.

Värends bär & trädgård säljer främst fröer från Nelsons, plus en hel del plantor och ympkvistar. Där köpte jag gul och röd sättlök och tolv knölar av jordärtskocka, sorten Bianca som påstås ska blomma vackert förutom att knölarna går att äta.

Hos Rara växter lyckades jag för en gångs skulle besinna mig och köpte bara en liten påse frö: vilda, blålila luktärter. De har den allra bästa doften.

Hos Runåbergs fröer frågade jag när de restförda produkterna i min beställning kommer. De ska vara framme inom kort, försäkrade de. I väntan på dem köpte jag en krukmakare, så att jag ska kunna tillverka mina egna såkrukor av tidningspapper. Tanken är att det ska bli billigare och miljövänligare på sikt.

Grannen Örtagården hade väldigt många intressanta sorter av chilipeppar, men där lyckades jag behärska mig och avstod helt.

Inte heller hos Impecta fröer köpte jag något. Men jag tog deras fylliga katalog.

Hos Sinclairsholms stod jag länge och dreglade över de stora fina sparrisplantorna. Men försäljarna och jag enades om att det är mer praktiskt att köpa senare i vår via postorder. De saluför plantorna fram till slutet av maj.

Flera företag hade intressanta alternativ för mulltoaletter och urinseparering. Min plan är att använda utspädd urin som gödsel till en del av grönsakerna.

Det fanns också ett stort utbud av gräsklippare, många väldigt stora och några helt monstruösa. Värst var den stora rosafärgade traktorklipparen, som skulle vara särskilt avpassad för damer.

Både Stiga och Klippo hade även fullt av små gräsklippare för barn, så att de ska indoktrineras in i gräsklippningen från späda år.

Men barnen verkade mycket mer uppskatta de tre små lammen, som stod med sin fårmamma i en pytteliten hage. Det var bedårande sött att se när barnen klappade lammen.

Det fanns även ett stånd med koi-karpar. De var vackra och lustiga att se på, men jag som är lite matfixerad retar mig på att det bara finns prydnadskarpar att köpa i Sverige, och inte karpar som är till för att odla och äta. Det var ju en stor produkt ändå upp i Mälardalen till för något hundratal år sedan.

Och karpar hör till det mest miljövänliga man kan äta i dessa utfiskningens dagar, eftersom de är vegetarianer.

Jag träffade även bekanta bloggaren Kinna. Hon och hennes mor har hyrt ett helt stånd för att lansera sin nya bok I mormors skafferi. Den innehåller tre generationers familjerecept, framför allt om hur man tillvaratar olika grönsaker, bär och frukter.

Familjen har fotograferat, skrivit, formgett och givit ut boken själva på eget förlag. En imponerande insats, och många trevliga recept att lära av.

En häpnadsväckande stor andel av de kommersiella stånden saluförde produkter som skulle döda mördarsniglar och skrämma rådjur. Jag kan inte bedöma hur effektiva och säkra dessa produkter är.

Men Biobasic verkar professionella. Det är den svenska grenen av ett internationellt företag som saluför framför allt biologiska bekämpningsmedel.

Ja, det var visserligen ett långt inlägg men ändå bara ett litet axplock. Kanske fem procent av stånden på denna gigantiska mässa, som fortsätter till klockan 18 på söndag.

En mässa för oss

Och i morgon börjar trädgårdsmässan. Den pågår till och med söndag.

Vi ses där, eller?

Rapport följer inom kort.

Obama startar köksträdgård

Kampanjen lyckades! Det blir en köksträdgård i Vita huset. Hela familjen Obama ska vara delaktig. Det blir till och med ett par bikupor, som ska skötas av en av Vita husets anställda.

När får vi se en motsvarande rikstäppa i Sverige?

Fredrik och Filippa Reinfält kan tyvärr inte sköta den. De är ju tvångsevakuerade från förorten till Sagerska palatsen av säkerhetsskäl.

Det får bli någon i kungafamiljen. De har ju finfina marker därute på Drottningholm. Odlingszon 2, extra bra i södersluttningar ner mot Mälaren.

Blir det Silvia? Kanske inte så realistiskt. Vi får hoppas på Victoria och Daniel. De är unga och verkar driftiga. Daniel kan ju rådfråga Lars Krantz, den skickliga trädgårdsmästaren som byggde upp Rosendals trädgårdar och numera håller till på Wijs trädgård i Ockelbo.

Ils sont arrivé (primörerna alltså)

Tjälen är på väg att gå ur marken. Primörsäsongen startar för år 2009.

Det finns folk som kallar mars för en nödmånad, men det tycker jag är en negativ hållning. Varje tid har sina primörer, bara man är uppmärksam.

Eftersom det här är en grönsaksblogg håller vi oss till växterna, och hoppar över musslor, ostron, pilgrimsmusslor, kattfisk och andra sjödjur som är allra bäst just nu i mars månad.

I går såg jag de allra första små nässeltopparna spira i en rabatt i söderläge. Om en till två veckor har de vuxit till sig så mycket att nässelsoppan kan stå på bordet.

I väntan på de gröna nässlorna har två rotsaker prime time precis nu - när tjälen går ur jorden och de är fysiskt möjliga att gräva upp:

Jordärtskockor och palsternackor.

Palsternackor som har stått kvar i jorden över vintern är sötare och godare än någonsin. Man måste ta dem innan de sätter igång att skicka upp nya skott. Jag föreslår ugnsbakning. Eller möjligen palsternackmos, uppblandat med lite mjölig potatis.

Jordärtskockor är ännu mer av en delikatess. De kan vara lite trådigare nu på vårkanten än de var i höstas. Därför är det bra med rätter där de är finfördelade.

Man kan till exempel göra soppa med kokta, finmixade jordärtskockor, lite fin hönsbuljong och en skvätt grädde. En liten frasig, stekt abborrfilé på toppen ger konsistens, protein och en fin brytning.

Potatisdags

Nu börjar det bli dags att förgro potatis.

När man förgror potatis väcker man den ur vinterdvalan redan nu: fem, sex veckor innan den ska ner i jorden. Tanken är att den ska bli klar fortare på det viset.

Man kan antingen göra på det gamla sättet, och bara sätta några potatisar i äggkartonger och låta dem stå ljust men inte soligt.

Det nya sättet är att lägga dem på lite jord. Då utvecklar knölarna både rötter och groddar och växer jättesnabbt när de kommer i jorden.

Det finns två goda skäl att snabba på potatisodlingen. Det ena skälet är att det är trevligt med egen potatis redan i juni, exempelvis till midsommar.

Men det viktigaste skälet är att man ska hinna få fram så mycket potatis som möjligt innan bladmöglet slår till.

Bladmögel är en trist åkomma som tog livet av stora delar av Irlands befolkning i mitten av 1800-talet. De svalt ihjäl, därför att deras hushållning var så ensidigt inriktad på potatis, och bladmöglet kvaddade potatisskördarna flera år i rad.

Sedan dess har bladmöglet blivit värre. Numera förökar sig svampen oftare sexuellt, vilket gör den ännu mer aggressiv och svårbekämpad.

Värst är det i fuktigt och varmt väder. Lite torrare och svalare väder, som i östra och norra Sverige, är alltså gynnsamt.

Om man upptäcker minsta till bladmögel på blasten ska den klippas bort ögonblickligen och brännas eller skickas iväg med allmäna sophanteringen. Då räddas själva potatisarna. Annars drabbas de av så kallad brunröta, och får läskiga bruna, slemmiga fläckar.

Det är också viktigt att verkligen cirkulera mellan olika skiften, men det är ju själva huvudtemat för den här bloggen. Högst vart fjärde år får potatisen (och även tomater, som tillhör samma familj) återkomma tillsamma skifte.

Det finns förstås gifter som skyddar mot bladmögel, som konventionella odlare brukar använda. Det är ganska otrevliga gifter, som kan orsaka skador på ekosystemen och även på människors hälsa. Och eftersom potatis är en sådan vanlig gröda går det åt enorma mängder i världen.

Ändå anser FN:s livsmedelsorgan FAO att människor borde odla mycket mer potatis. Skälet är att nästan ingen annan gröda ger så mycket kalorier per kvadratmeter. Dessutom är potatis förhållandevis lätt att odla och lagra.

Om det blir riktiga dyrtider så vet ni alltså hur ni ska hålla er vid liv.

Jag har haft lite korrespondens med vd:n för Stubbetorps potatis, en av Sveriges större potatisgrossister. Han rekommenderar följande sorter som mest motståndskraftiga mot bladmögel: Pentland Javelin, Vicking och Marine.

Marine finns även i Stubbetorps Gourmétlåda. Det låter ju gott, så den tänker tänker jag definitivt testa i år. Tyvärr har Marine hittills inte gått att få tag på i centrala Stockholms mest välsorterade växtbutik. Nu hoppas jag på Trädgårdsmässan som startar nu på torsdag. Där brukar finnas många olika slags sättpotatis att köpa.

Och alla ni som oroar er för att äta mat för högt glykemiskt index: det gör ni rätt i, det finns gedigna vetenskapliga belägg för att man håller sig friskare med långsamma kolhydrater än med snabba.

Och det är förvisso sant att potatis har ganska högt glykemiskt index. Men ni kan ju glädja er med att färsk sommarpotatis har mycket bättre (lägre) värden än mjölig vinterpotatis. Ännu bättre blir det om man serverar potatisen kall, och med en sås som innehåller vinäger.

Det ska vi göra till sommaren. Vänta till juni: då kommer recept på oemotståndeliga potatissallader.

Men så odla själv då!

Dagens Nyheter har ett reportage om att grönsaker har blivit betydligt dyrare. Purjolöken toppar med 85 procents prishöjning. Tomaterna kostar 59,90 kilot och folk i Stockholm åker till förorten Skärholmen för att handla billigare på torget där.

Tyvärr står inte ett ord i artikeln om att tomater är ganska off-season i norra Europa i mars månad. Säsongen för tomater odlade i kallväxthus sträcker sig från juli till sen höst.

Och hela artikeln är ju ett enda starkt argument för att odla själv. Hoppas DN följer upp med en sådan artikel.

Shoppingslista till en nybörjare i Roslagen

Kära C:

K och jag har nu haft konferens, och vi har enats om att följande grönsaker skulle vara lämpliga för dig att börja med.

Ja, det är tre skiften och jag vet att du bara grävde upp två land i höstas. Men jag återkommer snart med hur vi ska fixa ett par sängar till, med en nästintill arbetsfri icke-grävnings-metod.

Skifte 1.
Kålväxter och gurkväxter:

Sommarsquasch Costata romanesco (måste förodlas)
Broccoli Calabrese (måste förodlas)
Gurka Marketmore (måste förodlas)
Rädisor French Breakfast

Skifte 3.
Målleväxter, potatisväxter och korgblommiga växter:

Rödbeta Bolivar
Mangold Five Colors
Plocksallat Lettuce Mix (bör nog förodlas lite i taget, pga mördarsniglarna)

(Till detta land tillkommer också potatis och jordärtskockor)

Skifte 4.
Ärtväxter

Bondböna Super Aquadulce
Brytärt Sugar Ann
Störböna Blauhilde (bör nog förodlas)

Beställ nu dessa fröer så snart som möjligt från Runåbergs. Eventuellt kan du också skicka efter en så kallad krukmakare. Det blir billigare i längden, om än lite pyssligare, att tillverka krukor till försådd själv.

Det kan tyckas lite jobbigt att nästan alla växter på första skiftet, plocksallaten och störbönorna behöver förodlas. Men det ger dig ett försprång gentemot mördarsniglarna. De gillar bäst små späda växter.

Trädgård och tallrik på tv och i tidningen

SVT har börjat visa en brittisk serie som heter "Från trädgård till tallrik". Den går på fredagar 21.30 i sex veckor från och med i går.

Jag körde iväg mina gäster i god tid, för att jag skulle hinna titta. Men det var ganska blekt. Man fick lära sig att odla och koka potatis, att odla och koka rödbetor, att odla morötter samt att köra palsternackor i mixer.

Inte tillnärmelsevis lika inspirerande som River Cottage. Men det är ju bra att de börjar från grunden, och kul att programmet får gå på sån fin sändningstid.

Lite mer oväntad var en artikel i The Economist - internationell tidskrift som huvudsakligen läses av män verksamma högt upp i näringslivet och politiken. De påminde om ett amerikanskt projekt under andra världskriget, där folk skulle uppmuntras att odla egna grönsaker för folkförsörjningens bästa. (Sådana projekt fanns även i Sverige.)

Det kallades för Victory Gardens och projektets galjonsfigur var presidenthustrun Eleanor Roosevelt. Hon grävde upp grönsaksland i Vita husets trädgård, för att visa hur det skulle gå till.

I dag finns liknande projekt, till exempel Backyard Garden project, som uppmuntrar folk att odla grönsaker för att få bra mat trots den ekonomiska krisen.

En företrädare för Backyard Garden propagerar nu för att nuvarande presidenten Barack Obama ska ta över spaden efter Eleanor Roosevelt. Obama som grönsaksodlare vore den bästa förebild som fattiga människor i USA kunde få, menar företrädaren.

Och vilken grönsak är egentligen trendigast?

White Guide anser att rotselleri, blomkål, fänkål, gulbeta, kålrot, kålrabbi, majrova, purjolök och rotselleri är årets trendigaste grönsaker.

K anser att de har glömt brysselkål, och att gulbeta, purjo och kålrot tvärtom är hopplöst ute.

Men han håller med mig om att rättika blir stort.

Finns andra åsikter? Vilka är årets modernaste grönsaker?

Odla trendigaste grönsakerna

Jag var på champagnetillställning med White Guide igår. Där släpptes alltså Sverige ledande restaurangguide.

De listar drygt 500 av landets bästa restauranger. Dessutom skriver de om olika trender som de har uppmärksammat i restaurangbranschen.

Och tro mig, de har verkligen koll. De trender som finns på lyxrestaurangerna och i White guide just nu, kommer att spridas genom folklagren de närmaste åren.

Mina läsare kan så grönsakerna redan nu i vår, och på så sätt vara verkligt moderna framåt hösten.

Här är några grönsaker som White Guide anser ligger i tiden:

Blomkål
Fänkål
Gulbeta
Kålrot
Kålrabbi
Majrova
Purjolök
Rotselleri

Överhuvudtaget ser de en trend för jordnära, ekologisk och närproducerad mat. En av de främsta restaurangerna serverar grönmögelost och färskost från en namngiven kossa. Hon heter Pärla.

Min tolking är att vi som odlar egna grönsaker är på väg att bli riktiga trendsetters.

Själv tror jag att rättika snart blir väldigt hett också.

Jag träffar proffs

I veckan var jag på besök hos ett par professionella grönsaksodlare i Järna. Det var inte jag som hade valt dem, utan de hade faktiskt valt att få träffa mig.

Det var ett trevligt möte, men den största behållningen var att få se deras två stora växthus. Det ena är byggt av glas. Där har de tomater på sommaren. Nu var bäddarna helt tomma. De var tommare än vanligt, fick jag höra. Normalt brukar de vara fulla av våtarv - ett ogräs - så här års.

Men numera får myskankorna bo i tomatväxthuset om vintern, så att inte minken ska ta dem. Och ankorna har effektivt ätit upp varenda ogräspartikel.

Det andra växthuset var av plast och fullt av spirande vitlök. De satte den i september, och ska skörda den i april för att bunta ihop och sälja som färsk.

Nu i början av mars ska de så lök och något senare rotselleri. De tyckte jag var lite för tidig som började redan i februari.

Men å andra sidan växer deras försådder snabbare i de ljusa växthusen än de gör i mitt mörka köksfönster.

Sortera efter datum

Nästan som julafton känns det att öppna paketet som kom från Runåbergs fröer i veckan.

Jag har fått nästan alla påsar som jag har beställt. Ett par ska Runåberg komplettera med så småningom, i något fall har de bytt ut sorten.

Jag har ju skrivit en utförlig frölista förut här på bloggen. Där sorterade jag efter vilka skiften som varje växt ska odlas på. Det är viktigt på längre sikt för att undvika sjukdomar, för att tillvarata näringen och för att få bra struktur på jorden.

Men nu har jag sorterat alla fröpåsarna enligt ett annat system: efter datum när de ska sås. Tanken är att det ska underlätta när det blir dags:

Såhär ser den nya listan ut:

Försådd inomhus 1 april och 15 april:

Dill
Bladkoriander
Sallad
(tre plantor vardera vid varje tillfälle)

Direktsådd 1 maj:

Rädisa
Palsternacka
Bladpersilja
Dill
Koriander
Sockerärt
Bondböna
(det går att så ett par, tre veckor tidigare i södra hälften av Sverige, men jag får tillträde till mitt nya land första maj)

Frösådd inomhus 1 maj:

Rödkål
Vitkål
Broccoli
Squasch
Gurka
Sallad

Direktsådd 15 maj

Dill
Koriander
Sallad
Rödbeta
Brytböna
Störbrytböna
Spritböna

Direktsådd juni, juli, augusti

Dill
Koriander
Sallad
Mangold
(Mangolden på platsen där nypotatisen tagits upp. Dill, koriander och sallad varannan vecka hela säsongen.)

De tittar opp

Lökarna som jag sådde för en dryg vecka sedan har redan grott.

Den gula löken Rijnsburger visar stora, kraftiga skott.

Purjolöken Musselburgh är lite mindre och klenare, men den ska nog ta sig med lite tid.

Rotsellerin Mars ligger efter. Möjligen anar jag några begynnande livstecken, men den behöver nog någon vecka till på ett varmt ställe.

Strax ska jag så lite rödlök också, även om det är en aning sent. Årets fröer, inklusive rödlöken Long Red Florence, har precis anlänt med posten.

Ett eget hemman

Nu har jag köpt en liten gård på 9 hektar, så nu ska det bli odla av. Det finns två stora förberedda land som förrförra ägaren har åstadkommit. De sägs ligga på bästa stället, med djupaste mulljorden, lagom vattenförsörjning och rikligt med sol. Svårt att se, för än så länge är marken frusen och snötäckt.

Odlingszon 2, läge precis vid en liten sjö. Lätt sluttning mot syd och sjön.

Tillträde runt första maj.

Tills dess blir det förodlingar på fönsterbrädet.

Min beställning - hela listan

Nu har jag beställt årets fröer från Runåbergs. Gul lök, purjolök och rotselleri hade jag redan. Morötter ska jag köpa från Nelson, liksom gröngödsel. Och så tillkommer potatis och jordärtskockor.

Här är hela listan:

Skifte 1, kålväxter:

Broccoli, Calabrese
Rödkål, Cabeza
Savoykål, Vertus 2
Vitkål, Brunswick
Rättika, China rose
Rädisa, French breakfast
Inläggningsgurka, Northern pickling
Sommarsquasch, Costata romanesco
Vintersquasch, Kroshka

Skifte 2, Lökväxter och flockblomstriga:

Rödlök, Long red Florence
Palsternacka, White gem
Dill, Tetra
Persilja, Grüne Perle
Bladkoriander, Slowbolt
Plocksallad, Black seeded Simpson

Skifte 3, potatis och målleväxter:

Rödbeta, Bolivar
Mangold, Erbette

Skifte 4, bönor och ärtor:

Bondbönor, Express
Bondbönor, Imperial green longpod
Brytbönor, Slenderette
Spritbönor, Borlotto lingua di fuoco nano
Störbönor, Neckarkönigin
Sockerärtor, Norli

Startkit i födelsedagspresent

I dag var jag på ett trevligt födelsedagskalas (tack D och U). Vi tog med oss en present, som vi hoppas ska få igång värden till grönsaksodlare.

Han fick en förgroningslåda av pop-uptyp plus ett par fröpåsar. Vi valde broccoli, squasch och majs. Visserligen är det inte de mest triviala nybörjarkulturerna. Men de är tillräckligt lätta, och det här handlar om en barnfamilj, och jag tror att barnen uppskattar både broccoli och sockermajs.

Värden missade att höstgräva upp ett land i gräsmattan i höstas. Jag har därför en plan att han ska använda en no-dig-metod: han ska strö ut lite bränd stallgödsel direkt på gräsmattan och täcka med fuktiga tidningar, förankrade med tyngder. Sedan ska han slänga på lite gräsklipp efter hand som han klipper övriga gräsmattan. Och simsalabim: i början av maj, när det är dags att plantera ut de försådda plantorna är landet klart och han kan bara göra hål i tidningsresterna och peta ner plantorna.

Hoppas det funkar, han får bli min försökskanin.

Landet ska alltså ha en bredd på 1,2 meter och valfri längd. Längden ska helst ligga i nordsydlig riktning.

Men var lugn. Jag återkommer med instruktioner när det är dags.

Flera frönyheter

Idag kom Dagens Nyheters bostadsbilaga, och där hade Lena Israelsson gjort sitt svep över årets frönyheter. Betydligt intressantare än Hemträdgårdens, enligt min mening. Mycket större andel grönsaker.

Hon puffar bland annat för två nya chilipepparsorter: Chiluacle negro från Nelson och Hot Lemon från Runåbergs. Hon skriver också om blodamaranten Hopi red dye från Runåbergs, , auberginen Apple green F1 från Impecta och den röda spetskålen Kalibos, även den från Impecta. Men för min nybörjarmålgrupp är de intressantaste nyheterna i Israelsson urval en libanesisk busksquasch "Lebanese white bush" från Runåbergs och en Pak choi vid namn Amur från Nelson.

Lena Israelsson är verkligen min favoritträdgårdsjournalist i Sverige. Det är jättekul att DN har värvat henne, och en stor skandal att hon blev fockad från Land för att hon vägrade utföra mutjobb. (Det blev visst en förlikning till sist.) Hon har infört ett system över fröernas svårighetsgrad, från ettor, som är lättast, till treor, som är svårast. Squashen är en tvåa och Pak choien är en etta.

Hon skriver om en väldigt snygg, röd tagetes också, en Linnétagetes, i dagens DN. Men det är ju ingen grönsak.

Klena nyheter är bättre än inga nyheter

Runåberg ger inte ut någon ny katalog för år 2009, de har bara skickat ut ett litet nyhetsblad. Det är i och för sig sympatiskt att de inte ödslar jordens träd på att spamma folks brevlådor med tjocka kataloger, men årets nyhetsbrev är verkligen spartanskt.

Det finns bara ett fåtal nya sorter för år 2009. Dit hör röd amarant, en morot som heter Yellowstone och innehåller antioxidanten och färgämnet xantofyll i stället för karotin som är normalt hos morötter. De har också en ny sommarsquasch från Libanon, en röd plocksallad vid namn Malawi, en citronsmakande gul chilipeppar och ett par salladsmixer.

Målgruppen för den här bloggen (om jag nu får några läsare någon gång) är nybörjare i trädgårdslandet, som verkligen vill odla en del grönsaker i stället för att köpa dem. Jag prioriterar sådant som är enkelt, tidseffektivt och kostnadseffektivt att odla.

Bara ett par av Runåbergs nyheter lever upp till de kraven: en ny brytböna som heter Speedy och ska vara väldigt snabb, och en mangold som heter Erbette och ska vara ovanligt god, med mycket spenatsmak.

Tidningen Hemträdgården har också kommit, och där gör Ingrid Palmstierna ett svep över årets frönyheter. Som vanligt i Hemträdgården är det mycket fokus på blommor och nästan inget på grönsaker.

Palmstierna nämner i alla fall några nya tomatsorter från Lord Nelson. Hon anser att en bifftomat som heter Marmandino och en plommonbusktomat som heter Incas är mest odlingsvärda, hur hon nu kan veta det redan innan säsongen är klar.

Lord Nelsons produkter går att köpa på postoder från Värends bär- och trädgårdsprodukter, om någon är sugen. Men jag avråder mina nybörjarläsare från att börja med tomater, det finns lättare grejer som har större sannolikhet att lyckas.

Rätt äpplen nu

Hade just en frejdig debatt med en man som anser att det just nu är dags att äta mango. Men jag upplyste honom att det är minst lika hög tid att äta äpplen, närmare bestämt Ingrid Marie, Elise och Gloster, som har säsong nu i januari. Enligt "Aktuellt frukt och grönt".
Om man har egna äppelodlingar kan det även vara dags för Ribston, Eldrött Duväpple, Belle de Boskoop, Blenheim, Harberts Renett, Bramley, Galloway, Kim, Melon, Mutsu, Oberländer, Prinsessäpplen, Spartan och Ökna Lökäpple. Enligt Görel Christina Näslunds bok "100 älskade äpplen".

Grönsaksböcker

Jag läser nyutgivna "Mat & Klimat" av SVT-meteorologen Pär Holmgren och två SLU-forskare. Den är lite träig - man måste ta sig igenom en massa kapitel med grundfakta om klimatfrågan innan man kommer fram till själva maten.

Men en sak är bra: de fyra klimatpyramiderna. Vårt kära livsmedelsverk håller sig ju med en och samma matcirkel för hela året. Den amerikanske matepidemiologen Walter Willetts matpyramid är nog bättre rent hälsomässigt. Men även den är likadan året runt.

Det är ju mycket mer begåvat med en matpyramid för varje säsong.

Den innevarande månaden anser Holmgren och SLU-forskarna ska klassas som "Vinterförrådet". Nu bör vi främst äta grönsaker som grönkål, pak choi, brysselkål, vitkål, purjolök och lök. Och så rotfrukter som morot, rödbeta, palsternacka, kålrot, rotselleri, svartrot, havrerot (men heter det inte haverrot?) och persiljerot. Dessutom potatis, bönor, ärtor, groddar, skott och krasse. Och äpplen. Och sylt och torkade frukter och bär.

Jag läser också "Odla köksväxter på friland" av Nora Adelsköld. Det är en lärobok för blivande grönsaksproffs, tryckt 1991. Lite för storskalig för mina behov; man behöver stora åkrar och en traktor med diverse tillbehör för att kunna följa råden.

Men ändå lärorikt. Slutsatsen är att de flesta grönsaker som svenskar äter skulle kunna odlas i deras närområde.

Nytt år, nya fröer, nya föresatser

En föresats kan ju vara att odla sina egna grönsaker, eller åtminstone några av dem. Det kanske känns lite off-season att tänka på fröer nu när året bara är några timmar gammalt och marken ligger frusen. Men just nu i januari är bästa tiden att beställa. Snart är det dags för försådd.

Här är några förslag:

För Ylva och andra husbehovsodlare:

Från Runåbergsfröer:

Skifte 1 (kålväxter):

Tatsoy
Kyona/Mizona
Rädisor, French Breakfast
Vitkål, Ruhm von Enkhuisen
Blomkål, Snowball
Savoykål, Vertus 2
Rödkål, Cabeza
Majrova, Goldball
Kålrot, Östgöta II
Broccoli, Calabrese
Grönkål, Pentland brig

Skifte 2, (lök- och flockblomstriga växter):

Morötter tidiga, Early Nantes
Morötter sena, Berlicum
(Alternativt såband från Nelsons eller Weibulls med sena och tidiga morötter)
Palsternackor, White gem
Rotselleri, Mars
Dill, Tetra
Persilja, Grüne Perle
Koriander, Slowbolt
Knölfänkål, Zefa fino
Röd lök, Red Baron
Gul lök, Rijnsburger
Purjolök, Lungo d'Inverno

(dessutom behövs sättlökar för tidig gul och röd lök, samt vitlök, men det beställer vi separat)

Skifte 3 (Målleväxter och korgblommiga växter):

Rödbetor tidiga, Early Wonder Tall Top
Rödbetor sena, Bolivar
Mangold, Bright Lights
Spenat, Bloomsdale Long Standing
Plocksallad, Black Seeded Simpson
Plocksallad, Red Salad Bowl

(här ska vi också sätta potatis och jordärtskockor, men dem köper vi separat))

Skifte 4 (Ärtor och bönor)

Bondbönor, Imperial Green Longpod
Sockerärtor, Norli
Buskbönor, Borlotto
Vaxbönor, busk, Mont d'Or
Störbönor Neckarkönigin

Skifte 5, Tre systrar

Litet extra experimentland på 1,20 x 1,20 meter med majs, bönor och squasch.

Squasch, Dark Fog
Majs, Double Standard

(Dessutom behövs störbönor, men det har vi ju redan i bönlandet)



För Christina och andra nybörjare:

Skifte 1.

Välj några sorter från skifte 1 i listan ovan. Förslagsvis:

Rädisor
Broccoli
Blomkål
Savoyål

Lägg in Tre systrar här, alltså

Squasch, Dark Fog
Majs, Double Standard
Störbönor Neckarkönigin

Skifte 3,


Välj fröer efter behag från listan ovan, eller beställ:

Rödbetor tidiga, Early Wonder Tall Top
Mangold, Bright Lights
Plocksallad, Black Seeded Simpson

På detta skifte ska också växa potatis, som vi köper separat.