Ta tempen på jorden

Nu har jorden blivit 8 grader varm. Fritt fram att sätta potatis alltså. Man ska inte sätta potatis tidigare, för då ökar risken för sjukdomar, utan att man vinner någon tid.

Även mangold kan sås nu. Men rödbetorna kan vänta till jorden värms upp ytterligare ett par grader.

Bönor däremot ska sås först när jorden är 12 grader. Enda undantaget är bondbönor som man peta ner direkt, så fort jorden reder sig.

Det finns särskilda jordtermometrar att köpa i trädgårdsbutiker. Men vem behöver en sådan? Det går lika bra med en vanlig digital kökstermometer, bara man diskar den ordentligt efteråt. Jag kokade den lite för säkerhets skull, för man vill ju inte bli förgiftad av jordbakterier.

Dags att förså broccoli och squasch

Nu är det dags. Först nu är det dags. Tid att peta ner frön till squasch, gurka, broccoli och andra kålväxter i små krukor. Där ska de spira i cirka en månad. Och sedan, runt första juni, kan vi sätta ut dem på friland. Då ska det vara garanterat frostfritt.

Det är lätt att låta sig förledas att förså för tidigt. Då går det inte så bra, om man håller till i en mörk lägenhet. Plantorna blir ljusdepraverade, långa, bleka och rangliga. Messerschmitt berättar om sina vedermödor här.

Men nu har solens strålar blivit såpass starka att även ett vanligt lägenhetsfönster duger för kål och squasch.

Vissa frön måste sås tidigare på året för att man ska hinna få plantorna färdiga. Dit hör lök, purjolök och rotselleri. Jag sådde dem redan i februari, med blandad framgång.

Rotsellerin blev lite ranglig, men den har åtminstone överlevt och hämtar sig fint i solen. Löken blev okej, mn purjon dog; tyvärr måste jag erkänna att den gick under i en mögelattack.

Nästa år ska jag uppgradera förodlingen med ett par nya prylar. Jag ska köpa en påse vermikulit för att täcka sådden. Det borde förhindra mögelattacker. Dessutom ett lysrör som jag tänkte rigga upp i sovrumsfönstret mellan februari och maj.

Om man har tillgång till trädgård på nära håll kan man naturligtvis bygga upp en kallbänk, och till med en varmbänk för förodling. Men det får vänta lite för min del.

Gräslökens bästa tid är nu

Jag har ju tidigare skrivit om att palsternacka och jordärtskocka är de första primörerna i svenska grönsaksland, för dem gräver man bara upp så fort tjälen går ur marken.

Men den första primören som sticker upp över jorden är definitivt gräslök. Våra tuvor hade redan vuxit till ett par decimeter när vi besökte landen i påsk.

Av någon anledning har svenska folket fått för sig att midsommarafton är det perfekta tillfället att frossa i sill, gräddfil och gräslök. Det är fel. Då har gräslöken ofta börjat blomma och blivit lite sämre. Visserligen kan man klippa ner den, pilla bort de blommande stänglarna och fortsätta äta gräslök ända fram till hösten.

Men gräslökens allra bästa tid är nu. Nu är bladen friska, skira, smaragdgröna, lökfräscha ...

Sill, ägg, gräddfil och stora drivor av gräslök är perfekt säsongsmat i april. Jag skulle också vilja rekommendera klassisk gubbröra: hackade hårdkokta ägg, lite kaviar, hackad ansjovis och massor av hackad gräslök.

Eller rulla in stekta abborrfiléer i massor av hackad gräslök, och servera på toppen av en jordärtskockssoppa! Säsongigare kan det inte bli.

Det skulle i så fall vara om man får tag på ramslök, också en aprilprimör. Den finns både i odlad och vild form.

En annan vild aprildelikatess är förstås nässlor, som har funnits att plocka i ett par veckor. Och kirskålen har precis kommit upp, såg jag i går.

Passa på, för det dröjer ett helt år till nästa omgång aprilprimörer!

En ekologisk toalett vid namn Sjögren

"När gäddorna slår ut i vikens vass och solen går ner bakom Sjögrens dass, ja, då är det våååååååår ..." heter det i snapsvisan.

Sjögrens dass existerar i verkligheten. Vi byggde ett på torpet och har använt det under fyra säsonger, med benäget tillstånd från kommunen.

Det går ut på att avföringen, eller fekalierna som det heter med en mera klinisk term, sakta ska kompostera i ett stort kärl med träströ. Först använder man den ena dassholken i ett år, sedan byter man till den andra. Under det andra året förvandlas fekalierna under holk nummer ett till ett luktfritt, jordliknande pulver.

Enligt teorin.

Jag har ju haft mina skräckvisioner, och de har intensifierats nu när vi ska sälja torpet.

Eftersom vi är ett litet hushåll på två personer och bara vistas på torpet max två månader om året sammanlagt, använde vi varje holk två år i taget.

Men nu efter fyra år var det alltså oåterkalleligt; kärl nummer ett måste tömmas. Sanningens minut närmade sig: hade det verkligen bildats ett luktfritt pulver, eller måste jag försöka dölja drivor med okomposterad avföring någonstans på den pyttelilla tomten?

Till min stora lättnad kan jag meddela att Sjögrens dass fungerar perfekt - helt enligt marknadsföringen. Det tog bara några minuter att skotta upp två skottkärror med det verkligen mycket luktfria pulvret (som strö, fast lite brunare). På ytterligare några minuter grävde jag upp två diken i hallon- och vinbärslandet där jag begravde våra före detta fekalier. Jag täckte ordentligt med jord och dessutom med lite gammal marktäckning i form av fjolårets ängshö.

Simsalabim! Borta!

Jag kan också vittna om att Sjögrens dass faktiskt knappast luktar något alls under tiden man använder det, så länge man inte utsätter ströbäddarna för allför mycket urin.

Man kan kissa lite, för lagom fuktighet underlättar komposteringen, men det får inte bli för mycket vätska. Därför måste en del urin separeras, antingen med en modern insats eller med en gammal vanlig potta eller kissande ute i trädgården.

Men jag rekommenderar att man spar så mycket urin som möjligt, spär ut den med nio tiondelar vatten och använder den till att gödsla. Antingen direkt i grönsakslandet (fast på jorden och inte direkt på det man man ska äta förstås) eller på gräsmattan, och så använder man sedan gräsklippet som gödsel.

Urin innehåller mycket höga halter av närsalter, särskilt kväve men också allt annat som en växt behöver. Men det är bra att inte äta för mycket salt om man ska gödsla med urin, för kan det bli för höga halter av klor som är giftigt för plantorna. För minimera smittorisken (som redan är liten) kan man också låta det gå en månad mellan gödsling och skörd.

Det går alltså få ett trevligt och komfortabelt utedass med en totalt ekologisk och miljövänlig lösning, för ganska lite pengar. Själva anordningen kostar mindre än två tusen, och en byggsats till hela huset kostar fyra tusen.

Vi målade vårt falurött med vita knutar på utsidan och himmelsblått på insidan (hälften zinkvitt och hälften ultramarinblått) och detta himmelsblåa dass med havsutsikt hör till det jag kommer att sakna allra mest när vi nu lämnar fiskartorpet på Västkusten.

Nu ska jag minsann odla sparris

Snälla Kinna har agerat sparriskurir. Hon har hämtat hem tolv plantor från Österlen, från Karin von Schenck på Österlens sparris.

Det är tre olika sorter: Ravel som är lite tidigare, Rapsody som är lite senare och Prima Vera som ska vara extra ljusgrön och mjäll och passa för att äta rå.

På så sätt ska vi förlänga sparrissäsongen till hela maj och nästan hela juni (fram till midsommar).

Just nu ligger sparrisplantorna på balkongen, för de ska ligga svalt. Förhoppningsvis kan vi få ner dem i jorden redan nu på söndag. Vi tillträder inte nya huset förrän till Valborg, men de nuvarande ägarna kanske tillåter att vi utför lite vårbruk i grönsakslandet redan nu.

Såhär ska jag göra: gräva ett tjugo centimeter djupt och lika brett dike. Luckra jorden i dikets botten. Bygga upp en liten ås, ungefär fem centimeter hög i mitten på diket. Breda ut rötterna över åsen, och sätta plantorna med ungefär 30 centimeters mellanrum. Skotta tillbaka ungefär 8 centimeter jord. Resten av jorden ska läggas på efterhand under sommaren, i takt med att plantorna växer.

Man ska gödsla rikligt nu i april och senare i juli. Allra bäst är tång, för sparris är ursprungligen en strandväxt.

Vi kommer inte att kunna skörda några stänglar nu i år, och bara enstaka nästa år. Men sedan är det meningen att sparrislisten ska ge skörd i minst tjugo år framåt.

Och på sommaren får man en vacker, skir och ljusgrön häck i landet.

Det enda man behöver göra är att skörda, gödsla, hålla undan ogräs och klippa ner alla vissna stänglar till hösten (det är viktigt, för annars kan sjukdomar överleva och smitta vårskotten).

Ett knippe färsk, fin, svensk sparris kostar närmare hundra kronor i centrala Stockholm, så det här ska nog bli en fin affär rent ekonomiskt.

Gastronomiskt ser det ännu bättre ut. Sparris hör, vid sidan av majs och ärtor, till de grödor som åldras snabbast efter skörden. Sockret i plantan börjar ombildas till stärkelse efter ett par timmar, för att inte säga några minuter efter skörden.

Principen är alltså att första koka upp vattnet och sätta gästerna till bords, sedan springa ut och skära av några sparrisar och så kasta dem i grytan tre till fem minuter.

Österlens sparris säljer plantor på postorder nu under säsong, och det gör även Sinclairsholm.

Jord svart som sammet

I påskhelgen besökte jag det lilla fiskartorpet på Västkusten. Antagligen var det sista gången; huset ska säljas.

Det känns mycket märkligt. Jag har tillbringat sexton somrar här vid älvens mynning. Under sexton vårar och somrar har jag slitit med att förbättra odlingsjorden.

Och nu är den verkligen mycket bra. Jag harvade och krattade och sådde frön till gröngödsel så att nästa ägare ska få en bra start. Bovete, honungsfacelia, blodklöver. Och jorden kändes som svart sammet. Eller kanske snarare som svart vispgrädde: fet och fluffig samtidigt. Daggmaskarna krälade tätt: nästan lika kraftiga som ormar.

För sexton år sedan växte det kvickrot, nässlor och hallon där odlingslanden nu breder ut sig. Jag hade ingen aning om hur man gjorde, uppvuxen som jag är i ett sjuvåningshus i stan. Jag ringde till Botaniska trädgårdens rådgivningsservice.

Den snälla damen där tipsade om en bra handbok om grönsaksodling, utgiven av ICA, som tyvärr inte verkar finnas i handeln längre. Hon förklarade också att jag måste ta en spade och köra genom gräsvålen för att komma ner till själva jorden.

Det gick inte så bra först, för jag fattade inte att det är skillnad på spadar och skyfflar. Men så är det: spadar har till skillnad från skyfflar en vass kant som tränger ner i jorden.

Jag grävde och grävde och skakade varje enskild kvickrotsplanta fri från jord och slängde rötterna. Jag fick kogödsel av bonden som bor närmaste granne, och myllade ner den i landet om höstarna.

Jag for ner femtio mil från Stockholm ett par helger varje vår, oftast Valborg och Kristi Himmelfärd, för att fixa vårbruket.

Det räckte. Två intensiva arbetshelger när jag minitiöst utrotade varenda ogräs. Sedan täckte jag med fiberduk, och när plantorna började komma upp bäddade jag om dem med gräsklipp.

Och när sommarsemestern väl började i juli var landet fullspäckade med grönsaker. Och för varje år blev jorden bara bättre och bättre.

Nu ska jag snart börja gräva i ett annat land, betydligt närmare Stockholm. Förhoppningsvis har någon förberett jordarna där också. Och jag hoppas ju att den som köper Fiskartorpet ska vara intresserad av odling.

Tyvärr har jag inte foton på den fina svarta jorden. Men K har just lagt ut både foton på sina nypreparerade odlingssängar och en lista på årets fröer.

Jobba i påsk

Allt tyder på att vårbruket kan komma igång nu i påskhelgen: från Uppsala och söderut.

Då gäller alltså att:

Kratta, kratta, harva, harva på längden och tvären de land som grävdes upp i höstas. Alla ogräs ska dö! Rotogräs som nässlor, hallon, maskros, kvickrot och kirskål måste dras upp med rötterna.

Täcka över kommande land. Fuktiga tidningar och ett tjockt lager tång borde duga. Men i värsta fall finns särskild svart markväv att köpa. Bob Flowerdew rekommenderar gamla avlagda mattor. Man kan behöva klippa av gamla växter som står kvar på marken först.

Skifte 1. Så rädisor (Om landet blev förberett i höstas, annars väntar vi med rädisorna.)

Skifte 2. Så persilja, dill, morötter och palsternacka och sätt sättlök. (Om vi har fått bukt med ogräset och börjat med skifte 2 än. Detta skifte väntar vi gärna med, eftersom det är svårast och har minst tolerans mot ogräs.)

Skifte 3. Sätta jordärtskockor. Det får plats två rader med jordärtskockor i en säng. De ska sättas på drygt en decimeters djup och ha cirka 70 centimeter mellan varje planta. Sätt dem i sängens norra ände, så att den höga blasten inte skuggar övriga växter.

I Göteborgstrakten kan det gå att även sätta potatis redan nu. En decimeter djupt, trettio centimeter mellan varje potatis i raden, två rader i en säng. Ni andra bör vänta tills jorden är 8 grader, uppskattningsvis runt 1 maj.

Skifte 4. Så bondbönor och sockerärtor. Bondbönorna ska sås cirka 5 centimeter djupt, med en decimeter mellan varje böna. Sockerärtorna ska sås cirka 3 centimeter djupt, med fem centimeter mellan varje ärta. Man kan med fördel lägga sockerärtorna i vatten ett dygn innan de ska sås, så gror de snabbare.

Ni andra får tre veckors försprång för jag tillträder inte mina nya odlingar förrän 1 maj. Så jag är nog körd i potatisracet.

Nässlorna ute i backarna står

Nu är de i alla fall uppe. Se bildbeviset. Fotot togs igår, i en sydligt belägen rabatt i Stockholm.

I påsk blir det nässelsoppa. Eller ännu hellre, nässelschvung:

Skölj nässlorna jättenoga så att all sand, jord och grus försvinner.

Förväll dem fem minuter i lite vatten. Häll av vattnet.

Värm lite smör eller olja i en kastrull. Fräs eventuellt med lite hackad vitlök. Schvunga sedan runt de avrunna nässlorna några sekunder i det varma fettet. Salt, peppra försiktigt och krydda eventuellt med en aning riven muskotnöt.

Ännu bättre: ersätt vitlöken med ramslök. Det är en konvaljeliknande växt med mycket fin lökarom. Den finns vild i delar av landet, men i vissa län är den fridlöst. Plocka bara lite även om den är tillåten.

Ramslök går att odla också. Impecta och Rara växter, Runåbergs och Nelsons säljer frön. Man sår till hösten och bladen kommer upp mycket tidigt på våren. Den ska växa skuggigt i mullrik jord, exempelvis under några fina lövträd.

Mina schvungade nässlor passar bra som tillbehör till rökt eller gravad lax. En annan aprildelikatess är galetter: franska bovetecrêpes, fyllda med nässlor och getost. Blanda 2,5 deciliter bovetemjöl, 3 deciliter vatten, två ägg och en halv tesked salt. Låt stå ett par timmar. Stek som pannkakor. Fyll med vad som helst, exempelvis nässlor och getost. Värm galetterna lite, så att osten smälter ...

Nybörjare misslyckas i Maine

En amerikan på nästan våra breddgrader redogör i New York Times för alla misstag han har gjort i grönsakslandet. Gör inte om dem! Följ Grönsaksbloggen i stället.

Hittills har han haft för stora och orealistiska ambitioner om vad han ska odla. Ingen koll på vilka växter som trivs var. Bättre att acceptera sin jord och sin klimatzon från början, och starta i mindre skala för att öka efter hand.

Han ska rapportera fortlöpande om sina framgångar/ bakslag. Så nu har vi ännu en amatörodlare att jämföra oss mot.

Marktäckning - så slipper du gräva

Kära Villa-Y, Radhus-A, Radhus-U, Roslagstorparn och alla andra adepter till Gronsaksbloggen. Nu har snön smält och det börjar bli dags för vårbruket.

Messerschmitt/ Hemliga morsan har ju markerat att trädgårdsprojektet bör vara så arbetsfritt som möjligt. Och Gronsaksbloggen försöker förstås leva upp till dessa krav. Lite lättja är nämligen bra för jordens struktur, påstår åtminstone anhängare av organisk odling.

Och dessutom missade ju flera av er att höstgräva hela eller delar av landen i höstas.

Låt oss nu ta igen denna försummelse genom att någon gång de närmaste två veckorna:

täcka årets skifte 1 (kål- och gurkväxter) med gamla tidningar.

1. Markera en säng på 1,20 meters bredd och valfri längd med hjälp av pinnar och snören.

2. Strö ut lite kyckling- eller stallgödsel på den markerade ytan.

3. Täck med fuktiga tidningar. Förankra tidningarna med stenar, en planka eller dylikt.

4. Släng eventuellt på lite halvrutten tång den närmaste tiden. Sköljd i vatten, så att lite av saltet försvinner. Det bör bli ett fem centimeter tjockt lager. Gräsklipp duger också, liksom en kombination.

Här på skifte 1 händer nu ingenting mera förrän runt 1 juni, när kål- och gurkväxterna ska planteras ut. De ska sås inomhus i slutet av april. INTE FÖRR, då blir de långa, ljusdepraverade och taniga.

Passa på att täcka en eller två skiften till när ni ändå är igång, inför nästa säsong. De ska alltså bara täckas med tidningar nu och ligga i träda hela 2009. Poängen är att ni då slipper gräva till hösten. Dessa sängar behöver inte gödslas i år.

Det ser prydligt ut om sängarna ligger på rad brevid varandra, med cirka trettio centimeters gång emellan. Gångarna kan också täckas med tidningar, men behöver inte gödslas.

De närmaste dagarna kan ni försöka kratta lite på de sängar som grävdes upp redan i höstas för att jämna till jorden. Om ett par veckor bör vi kunna sätta jordärtskockor och så persilja, bondbönor och sockkerärtor. Det kan man göra så fort jorden "reder sig", det vill säga går att bearbeta utan att den fastnar på krattan och stövlarna hela tiden. Det är en fördel att komma igång så fort som möjligt, medan jorden ännu är fuktig efter vintern.

Alla andra grödor måste vänta tills det blir lite varmare. Instruktioner kommer efter hand.

Redan nu runt första april kan ni förså ett par krukor vardera av sallad, dill och koriander inomhus på fönsterbrädan. Då blir det lagom att plantera ut runt första maj, så att vi får en rivstart.