En (halv) dag på trädgårdsmässan

Ute sved kalla vindar och snön yrde i luften.

Men inne på trädgårdsmässan var det varmt och vårligt. Stora mängder utplanterat grönt, massor av blommor, en hel del grönsaker och några djur.

Jag tillbringade nästan fyra timmar på Nordiska trädgårdar i Älvsjö. Efteråt var jag helt utmattad och undersidan på fötterna värkte.

Det var ändå värt besväret.

Här kommer ett axplock av mina upplevelser:

Jag började i hallen där de mer ideella organisationerna höll till. Först besökte jag Naturskyddsföreningens bås. Jag fick en gratis fröpåse med ängsblommor och åkerogräs som humlor gillar. Det fanns också fladdermusholkar, fågelholkar och flera böcker om hur man ska få olika arter att trivas på sin trädgård.

På order av en arbetskamrat frågade jag efter "nyckelpigebon". Sådana lanseras av flotta trädgårdsaffärer och tv-program. Men insektsexperterna på Naturskyddsföreningen bara skrattade åt frågan. Möjligen kan man bygga små bon åt solitära humlor av vasstrån. Men nyckelpigorna klarar sig själva.

De rekommenderade i stället boken Vilda grannar. Där kan man lära sig mycket om man bygger upp en biologisk mångfald i trädgården i stället för att spruta med en massa gifter.

Sedan tittade jag in hos Förbunder Organisk-Biologisk odling, Fobo och småpratade lite med deras representant. De förespråkar starkt att man ska arbeta med marktäckning i stället för att gräva i jorden. Den metoden försöker jag ta till mig och sprida här på bloggen. (Mer följer inom närmaste dagarna.)

Men, i likhet med de biodynamiska odlarna, har Fobo långtgående teorer om vilka grödor som passar ihop med vilka. Det är väldigt begränsande, för samtidigt ska man ju tänka på vilka växter som passar i de olika skiftena i växelbruket.

Mannen från Fobo medgav att de här samodlingsförslagen inte är helt baserade på vetenskap.

Sedan svischade Lena Israelsson förbi, Sveriges kanske främsta trädgårdssjournalist med inriktning bland annat på grönsaksodling. Hon tyckte inte heller att samodling var någon stor grej.

I föreningen Svensk trädgård alldeles intill stod Sverige kanske näst bäste trädgårdsskribent med inriktning på grönsaker, Åke Truedsson, och talade i en mikrofon.

Men jag gick vidare. Strök förbi Koloniträdgårdsförbundet och de hade som vanligt en av de vackraste montrarna på hela mässan. Både grönsaker och fina vårblommor.

Småpratade lite med Svenska botaniska föreningen, med vilka jag ska åka på en resa i juni till Rumäniens slåtterängar.

Vid Biodlarna blev det ett långt besök. Där fick vi utförliga instruktioner om hur man ska starta sitt första bisamhälle. Det kan bli mellan noll och hundra kilo honung, beroende på omständigheterna. De varnade för ljunghonung, för den är så seg att den blir svår att slunga. Men skogsmarker är jättebra, tydligen, så det låter ju lovande för oss.

I den mer kommersiellt inriktade hallen koncentrerade jag mig på att köpa saker som annars kan vara krångliga att få tag på.

Det fanns två försäljare av sättpotatis: både Stubbetorp och Larsviken var där. Efter en hel del jämförande bestämde jag mig för att köpa av Stubbetorp. Det blev två sorter: mycket tidiga Maxime och ganska tidiga Amandine.

Larsviken hade ännu större utbud av olika sorter, bland annat många sorter från Irland, Skottland och England. De har också fördelen att de har postorderförsäljning på internet till privatpersoner. Sorten Orla verkar intressant, den ska vara allra mest resistent mot bladmögel.

Värends bär & trädgård säljer främst fröer från Nelsons, plus en hel del plantor och ympkvistar. Där köpte jag gul och röd sättlök och tolv knölar av jordärtskocka, sorten Bianca som påstås ska blomma vackert förutom att knölarna går att äta.

Hos Rara växter lyckades jag för en gångs skulle besinna mig och köpte bara en liten påse frö: vilda, blålila luktärter. De har den allra bästa doften.

Hos Runåbergs fröer frågade jag när de restförda produkterna i min beställning kommer. De ska vara framme inom kort, försäkrade de. I väntan på dem köpte jag en krukmakare, så att jag ska kunna tillverka mina egna såkrukor av tidningspapper. Tanken är att det ska bli billigare och miljövänligare på sikt.

Grannen Örtagården hade väldigt många intressanta sorter av chilipeppar, men där lyckades jag behärska mig och avstod helt.

Inte heller hos Impecta fröer köpte jag något. Men jag tog deras fylliga katalog.

Hos Sinclairsholms stod jag länge och dreglade över de stora fina sparrisplantorna. Men försäljarna och jag enades om att det är mer praktiskt att köpa senare i vår via postorder. De saluför plantorna fram till slutet av maj.

Flera företag hade intressanta alternativ för mulltoaletter och urinseparering. Min plan är att använda utspädd urin som gödsel till en del av grönsakerna.

Det fanns också ett stort utbud av gräsklippare, många väldigt stora och några helt monstruösa. Värst var den stora rosafärgade traktorklipparen, som skulle vara särskilt avpassad för damer.

Både Stiga och Klippo hade även fullt av små gräsklippare för barn, så att de ska indoktrineras in i gräsklippningen från späda år.

Men barnen verkade mycket mer uppskatta de tre små lammen, som stod med sin fårmamma i en pytteliten hage. Det var bedårande sött att se när barnen klappade lammen.

Det fanns även ett stånd med koi-karpar. De var vackra och lustiga att se på, men jag som är lite matfixerad retar mig på att det bara finns prydnadskarpar att köpa i Sverige, och inte karpar som är till för att odla och äta. Det var ju en stor produkt ändå upp i Mälardalen till för något hundratal år sedan.

Och karpar hör till det mest miljövänliga man kan äta i dessa utfiskningens dagar, eftersom de är vegetarianer.

Jag träffade även bekanta bloggaren Kinna. Hon och hennes mor har hyrt ett helt stånd för att lansera sin nya bok I mormors skafferi. Den innehåller tre generationers familjerecept, framför allt om hur man tillvaratar olika grönsaker, bär och frukter.

Familjen har fotograferat, skrivit, formgett och givit ut boken själva på eget förlag. En imponerande insats, och många trevliga recept att lära av.

En häpnadsväckande stor andel av de kommersiella stånden saluförde produkter som skulle döda mördarsniglar och skrämma rådjur. Jag kan inte bedöma hur effektiva och säkra dessa produkter är.

Men Biobasic verkar professionella. Det är den svenska grenen av ett internationellt företag som saluför framför allt biologiska bekämpningsmedel.

Ja, det var visserligen ett långt inlägg men ändå bara ett litet axplock. Kanske fem procent av stånden på denna gigantiska mässa, som fortsätter till klockan 18 på söndag.