När jag precis hade köpt det lilla fiskartorpet på Västkusten startade grannen och jag en potatistävling. Jag var fullständig nybörjare, uppvuxen i ett sjuvåningshus. Han var uppvuxen i byn med anor från åtminstone 1600-talet, och hans far hade drivit professionella potatisodlingar vid sidan av fisket.
För grannens familj hade det alltid varit en sport att få potatisen klar till midsommar. Men grannen var på väg att bli gammal. Han hade tappat sin gnista. De senaste åren hade han lagt av med odlingen och börjat köpa potatisen i affären.
Jag fick fart på honom igen, avslöjade hans barn. Han satte igång odlingarna igen. Vi körde ett race. Först till midsommar vinner.
Och faktiskt. Det hände att jag vann vissa år. Jag körde nämligen med moderna metoder, som fiberduk, och jag groddade potatisen i veckor i förväg i äggkartonger. Och hans odling drabbades av någon svår sjukdom ett år, så att hela skörden misslyckades. (Antagligen berodde det på gamla smittämnen som fanns kvar i jorden sedan proffsodlingarna, och även på den fuktiga miljön på Västkusten.)
Numera förespråkar trädgårdsproffsen att man lägger potatisen på lite jord, så går det ännu fortare än i äggkartonger.
Nu ska vi köra en tävling: potatissort mot potatissort, förodlingsmetod mot förodlingsmetod, odlare mot odlare.
I mitt fönster står nu två sorter på förgroning: jättetidiga Marine och ganska tidiga Amandine. De flesta potatisarna står i äggkartonger. Men några Marine har jag ställt i små krukor med jord. (Det är visserligen lättare att bara lägga dem i en flat låda med jord, men jag hade ingen lämplig låda och det handlar om så få potatisar.)
Några av Grönsaksbloggarens adepter ska få några potatisar för att delta i experimentet. Messerschmitt ska få två eller möjligen fyra äggkartongs-Amandine, två äggkartongs-Marine och två jord-Marine, tror jag. (Hon klagar över att hon får så få potatisar, men det beror på att hon har grävt upp ett sådant litet land.)
Sedan ska vi minsann se om hon hinner skörda till midsommar.
Vi ska också få se om jordmetoden verkligen är så mycket bättre än äggkartongsmetoden.
Radhus-A kan få ett par Amandine och Marine om hon lovar att testa hinkmetoden på den pyttelilla radhustomten. Den funkar så här:
Man borrar några hål i botten på en hink för dräneringens skull. Bottnar med cirka tio centimeter jord. Lägger i potatisarna, cirka 3 per hink. Täcker med fem centimeter jord. Och när bladen tittar upp lägger man på fem centimeter till. Och det håller man på med tills man når spannens överkant.
Enligt teorin ska spannen då bli full med potatis. Och den ska bli färdig mycket snabbt, eftersom jorden i spannen blir varmare än nere i marken.
Vem vinner? Messerschmitt i Roslagen, Radhus-A i sin Stockholmsförort, eller jag, som numera ska odla mitt i Sörmland? Eller Y på Västkusten, som bor i odlingszon 2? Eller rent av någon idag okänd läsare av denna blogg?
Och är det verkligen värt att anstränga sig och lägga potatisar på jord?
Tävlingen har börjat.
För grannens familj hade det alltid varit en sport att få potatisen klar till midsommar. Men grannen var på väg att bli gammal. Han hade tappat sin gnista. De senaste åren hade han lagt av med odlingen och börjat köpa potatisen i affären.
Jag fick fart på honom igen, avslöjade hans barn. Han satte igång odlingarna igen. Vi körde ett race. Först till midsommar vinner.
Och faktiskt. Det hände att jag vann vissa år. Jag körde nämligen med moderna metoder, som fiberduk, och jag groddade potatisen i veckor i förväg i äggkartonger. Och hans odling drabbades av någon svår sjukdom ett år, så att hela skörden misslyckades. (Antagligen berodde det på gamla smittämnen som fanns kvar i jorden sedan proffsodlingarna, och även på den fuktiga miljön på Västkusten.)
Numera förespråkar trädgårdsproffsen att man lägger potatisen på lite jord, så går det ännu fortare än i äggkartonger.
Nu ska vi köra en tävling: potatissort mot potatissort, förodlingsmetod mot förodlingsmetod, odlare mot odlare.
I mitt fönster står nu två sorter på förgroning: jättetidiga Marine och ganska tidiga Amandine. De flesta potatisarna står i äggkartonger. Men några Marine har jag ställt i små krukor med jord. (Det är visserligen lättare att bara lägga dem i en flat låda med jord, men jag hade ingen lämplig låda och det handlar om så få potatisar.)
Några av Grönsaksbloggarens adepter ska få några potatisar för att delta i experimentet. Messerschmitt ska få två eller möjligen fyra äggkartongs-Amandine, två äggkartongs-Marine och två jord-Marine, tror jag. (Hon klagar över att hon får så få potatisar, men det beror på att hon har grävt upp ett sådant litet land.)
Sedan ska vi minsann se om hon hinner skörda till midsommar.
Vi ska också få se om jordmetoden verkligen är så mycket bättre än äggkartongsmetoden.
Radhus-A kan få ett par Amandine och Marine om hon lovar att testa hinkmetoden på den pyttelilla radhustomten. Den funkar så här:
Man borrar några hål i botten på en hink för dräneringens skull. Bottnar med cirka tio centimeter jord. Lägger i potatisarna, cirka 3 per hink. Täcker med fem centimeter jord. Och när bladen tittar upp lägger man på fem centimeter till. Och det håller man på med tills man når spannens överkant.
Enligt teorin ska spannen då bli full med potatis. Och den ska bli färdig mycket snabbt, eftersom jorden i spannen blir varmare än nere i marken.
Vem vinner? Messerschmitt i Roslagen, Radhus-A i sin Stockholmsförort, eller jag, som numera ska odla mitt i Sörmland? Eller Y på Västkusten, som bor i odlingszon 2? Eller rent av någon idag okänd läsare av denna blogg?
Och är det verkligen värt att anstränga sig och lägga potatisar på jord?
Tävlingen har börjat.
5 kommentarer:
Kan inte jag också få tre potatiser att hinkodla på balkongen?
okej dårå.
Köpte just Amandine - min nya favoritpotatis! Det blir äggkartonger i år även för mig eftersom jag måste klämma in dem på en smal fönsterlist (inte ens en fönsterbräda att tillgå alltså) och måste hålla måtten.
Hinkmetoden verkar jättesmart, jag prövar den gärna. Tror att söderläget mot garageväggen blir lite för varmt, får hitta ett lugnare ställe.
Nu är jag med i tävlingen. Tre sättpotatisar med vackra ljuslila groddar (omsorgsfullt förbehandlade på Södermalm) har satts i en stor trädgårdskruka av plast, med hål i botten. Krukan är placerad på den mycket lilla tomtens soligaste plats, nämligen precis framför garagedörren, rakt i söder.
Skicka en kommentar