torsdag 16 april 2009

Nu ska jag minsann odla sparris


Snälla Kinna har agerat sparriskurir. Hon har hämtat hem tolv plantor från Österlen, från Karin von Schenck på Österlens sparris.

Det är tre olika sorter: Ravel som är lite tidigare, Rapsody som är lite senare och Prima Vera som ska vara extra ljusgrön och mjäll och passa för att äta rå.

På så sätt ska vi förlänga sparrissäsongen till hela maj och nästan hela juni (fram till midsommar).

Just nu ligger sparrisplantorna på balkongen, för de ska ligga svalt. Förhoppningsvis kan vi få ner dem i jorden redan nu på söndag. Vi tillträder inte nya huset förrän till Valborg, men de nuvarande ägarna kanske tillåter att vi utför lite vårbruk i grönsakslandet redan nu.

Såhär ska jag göra: gräva ett tjugo centimeter djupt och lika brett dike. Luckra jorden i dikets botten. Bygga upp en liten ås, ungefär fem centimeter hög i mitten på diket. Breda ut rötterna över åsen, och sätta plantorna med ungefär 30 centimeters mellanrum. Skotta tillbaka ungefär 8 centimeter jord. Resten av jorden ska läggas på efterhand under sommaren, i takt med att plantorna växer.

Man ska gödsla rikligt nu i april och senare i juli. Allra bäst är tång, för sparris är ursprungligen en strandväxt.

Vi kommer inte att kunna skörda några stänglar nu i år, och bara enstaka nästa år. Men sedan är det meningen att sparrislisten ska ge skörd i minst tjugo år framåt.
Och på sommaren får man en vacker, skir och ljusgrön häck i landet.

Det enda man behöver göra är att skörda, gödsla, hålla undan ogräs och klippa ner alla vissna stänglar till hösten (det är viktigt, för annars kan sjukdomar överleva och smitta vårskotten).

Ett knippe färsk, fin, svensk sparris kostar närmare hundra kronor i centrala Stockholm, så det här ska nog bli en fin affär rent ekonomiskt.

Gastronomiskt ser det ännu bättre ut. Sparris hör, vid sidan av majs och ärtor, till de grödor som åldras snabbast efter skörden. Sockret i plantan börjar ombildas till stärkelse efter ett par timmar, för att inte säga några minuter efter skörden.

Principen är alltså att första koka upp vattnet och sätta gästerna till bords, sedan springa ut och skära av några sparrisar och så kasta dem i grytan tre till fem minuter.

Österlens sparris säljer plantor på postorder nu under säsong, och det gör även Sinclairsholm.

2 kommentarer:

Viveca sa...

Åh, min mormor odlade sparris. Det är verkligen vacker sommargrönska, precis som du skriver.

K sa...

Jag skulle vilja komma med några ytterligare tips.

Om jag gjorde om vårt sparrisförsök från början så skulle jag sätta något slags någorlunda djupt skydd längs landets kanter, som till exempel en tjugo centimeter djup plast- eller metallkant runt om landet, för att förhindra rotogräs från att ta sig in från omgivningen.

Vi fick in ett skitjobbigt ännu oidentifierat rotogräs i sparrislandet förra sommaren och dess rötter går knappt att få bort för de ligger på samma höjd som många av sparrisens rötter.

Sedan gäller det också att rensa efterhand för läbbiga grejer som tussilago och maskros och annat skräp verkar lätt etablera sig där de är svårast att få bort, i centrum av sparrisplantorna.